Hur förlåter man? På riktigt alltså.
Om någon har ljugit för dig, rakt upp i ditt ansikte, hur förlåter du det?
Kan man förlåta någon som inte ens har bett om förlåtelse? Kan man förlåta någon som bara kommit med undanflykter till sveket, undanflykter som mer eller mindra säger att det är ditt eget fel att det blev som det blev? Du skulle ha gjort si, varför sa du inte så, vi är inte så nära längre...
Är det ok att såra någon bara för att man de senaste månaderna inte har varit så nära som man varit tidigare? Har man över huvudtaget varit nära om man resonerar så?
Att ha kommit över sveket, att ha accepterat det som hände men att inte kunna känna tillit igen, är det att förlåta?
I så fall kommer jag aldrig att kunna förlåta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar