tisdag, april 16, 2013

Allt faller

Välkommen till SjukskrivningsBloggen

Här kommer fortsättningen på berättelsen om min sjukskrivning. Läs gärna Innan sjukskrivningen, Den sjunde arbetsplatsen och Närmare avgrunden innan du läser det här inlägget.

Efter mitt sammanbrott i samband med terminsstarten var jag alltså hemma en och en halv arbetsdag, sedan var det business as usual, jag jobbade, arbetskamraterna och kollegan var sjuka och/eller vab:ade. Jag sov fortfarande nästan ingenting.

Lärare B (se Närmare avgrunden) som tog över klassen jag erbjudit mig att ta skadade sig och blev borta en vecka. Självklart var det jag som fick hoppa in och ta klassen den veckan, eftersom jag kände till eleverna och klassen så bra. Det togs inte in någon vikarie, vi gick nu två personal kort.

När ytterligare en arbetskamrat blev sjukskriven minst en vecka fick vi i arbetslaget till en början täcka upp men till slut insåg chefen att vi var i behov av minst en vikarie och en sådan anställdes.

Vikarien började i början av februari. Tanken var att hen skulle täcka upp där det behövdes. Samma vecka skadade sig Lärare B igen och jag blev åter satt att ta den klassen.

Vikarien hade blivit lovad att inte behöva ta någon grupp på egen hand den första veckan utan skulle få "gå bredvid". För min del innebar det att jag fick vara själv i klassen (där det var insatt extraresurser men den resursen sattes på att vikariera i slöjden) samtidigt som det var tre personal i en annan stor grupp (en ordinarie lärare, en resurs som fick täcka upp för den sjukskrivna läraren samt vikarien).

Den här veckan hade jag även mitt lönesamtal och fick då veta att:
- Jag kan inte samarbeta eftersom det inte fungerade mellan mig och kollegan.
- Jag inte hade någon ledarskapsförmåga i klassrummet (i ett mail hade hen tidigare skrivit Din föreläsning om Häxprocessen gick lysande. Du kunde ju väldigt mycket och berättade mycket bra. Strongt av dig att kunna hålla klassen så skärpt genom hela föreläsningen.)
- Jag hade låg flexibilitet och utvecklingsmöjlighet (spännande att någon som inte är flexibel ändå klarar av att hoppa in i fyra olika klasser när arbetskamrater är borta)
- Jag var inte professionell, för en professionell lärare kan ta att få snöbollar kastade mot sig i klassrummet och när hen går genom korridoren (läs mer i Den sjunde arbetsplatsen).

Jag sov inte mer än totalt fyra-fem timmar den här veckan.

Vid arbetsveckans slut var jag så matt, trött och nedbruten att jag grinade när jag delade ut kontaktböckerna till eleverna. När de gått hem ringde jag till mamma och bara grinade. Hon undrade om hon skulle komma ner igen men jag sa att jag ville komma hem.

Jag ringde chefen för att meddela att jag skulle vara hemma kommande vecka men fick inte tag på honom. Sedan ringde jag några vänner och undrade om jag kunde tillbringa natten hos dem. De fick dock inte hämta mig på en gång, först skulle jag ordna på mitt skrivbord så att det skulle vara lätt för den som skulle ta mina lektioner att hitta rätt arbetsmaterial. Dessutom tror jag att jag faktiskt skrev en planering...

Några timmar och många samtal med orolig mamma senare blev jag hämtad av vännerna.

Den natten sov jag inte något alls.

Tidigt på morgonen blev jag skjutsad till cityterminalen i Stockholm. Där möttes jag upp av mamma som tillbringat natten på en buss från Ö-vik. Vi åkte upp igen med vändande buss. En resa på drygt sju timmar. Jag sov inte en blund.

Eftersom jag satt på en buss ville jag inte ringa chefen utan planerade att göra det på söndagen men innan jag hann ringa fick jag ett sms från chefen.

Hej! Jag vill prata med dig. Hör av dig till mig på /.../. Jag ringer upp så att jag tar kostnaden. / NN

Under samtalet ifrågasatte chefen mina anledningar att vara hemma. Att jag var utarbetad, stressad, utmattad inte sov var "Vaga anledningar att hålla sig hemma för". Chefen ifrågasatte även varför jag inte var kvar i Norrköping, hen ville veta vilken läkare jag varit i kontakt med och hen var väldigt upprörd över att jag inte meddelat att jag skulle vara hemma (det här var alltså på söndagen, på måndagen började min första sjukdag, första sjukveckan behövs inget sjukintyg). Dessutom menade chefen att hen inte hade fått några signaler om att jag inte mådde bra(!).

Innan vi avslutade samtalet hade chefen informerat mig att visst, jag kunde ju vara hemma en vecka men OM jag skulle vara hemma längre krävde hen sjukintyg från senast måndagsmorgon klockan åtta. Annars skulle jag få för arbetsvägran.

Fortsättning följer...

Att sparka på den som ligger
Vägen tillbaka


Lärarnas Nyheter
Hundratals lärare utsätts för våld varje år
Lärare jobbar ofta för mycket
En av fyra lärare hoppar av
Ny forskning: Radikal ökning av lärares arbetsbörda
Sjukskrivna lärare tvingas jobba
Lärare hinner inte planera lektionerna
Lärarna förlorade striden om tiden
Analys: Skolans utveckling står på spel
Här avgörs lärarnas arbetstider
Jag får fortfarande besvär med sömnen
Lärarna nöts sakta ner
Nya reformer tvingar lärare att betala mer
Administration tar allt mer tid från lärares kärnuppdrag
SR Ekot



Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak

10 kommentarer:

Kim N sa...

Hej Vonkis!
Hoppas det kommer bli bra så småningom......
Det finns idioter alla ställen, det är oftast inget problem så länge de inte blir chefer.
Tyvärr tror jag det finns många af slagsen särskilt i den offentliga sektorn. De finns så klart inom privata också, men de sitter inte kvar så väldigt länge......
Ha det så bra!
// Kim

Miyala sa...

Hade skrivit ett làngt inlägg som försvann.

Vill bara skriva hur stark jag tycker att du varit i allt, under en alltför làng tid, och vad tacksam jag är att du tillät dig att tillslut faktiskt bryta ihop, det behövs mng gànger för att verkligen ta sig upp. Vill oxà säga att jag önskar att alla fick ha en mamma som din mamma! Hon finns verkligen där!!!

Kramar

Vonkis sa...

Kim N
Jag är på en ny arbetsplats och har det betyydligt mycket bättre (vändningen kommer snart i inläggen, jag lovar).

Visst är det skrämmande att chefer (tydligen) får bete sig hur som helst.

Miyala
Tack så mycket. Mamma hälsar också tack :-)

Visst kan jag bli galen på både mamma och pappa mellan varven men jag skulle inte byte dem mot några andra föräldrar. Utan deras hjälp hade jag nog inte varit tillbaka på banan än.

Unknown sa...

Har läst mycket "intressant" om kommunal verksamhet i just Norrköping. Och nu det här. Verkar som ett "kul" ställe.

Veiken sa...

Jösses, omskola dig flicka lilla... INGEN ska behöva ha en sådan arbetsplats. Chefen har ett jättejobb att se till att det blir en fungerande arb miljö.
Jag har bloggat om skolan idag - men ut ett litet annat perspektiv!
Hoppas du har det mycket bättre nu!

Vonkis sa...

Mikael Olsson
Jag trivdes väldigt bra med arbetskamraterna (notera att "kollegan" inte räknas dit...), med eleverna och med de arbetsuppgifter jag anställdes för att göra. Men, svaga och osäkra chefer kan tyvärr förstöra det bästa platser.

Veiken
Tanken har slagit mig men jag har till min stora lycka nu hamnat på en arbetsplats där jag trivs så otroligt bra.

(det kommer mer om den där chefen i nästa inlägg...)

Lena sa...

Jag tar mig för pannan och får ont i magen. Skönt att veta att din situation är bättre nu.

lasse sa...

Stå på dig Vonkis !
Man kan ju fundera hur "vissa" kan bli chefer. Vi har allt för många av "fel" sort här i Gävle.

Vonkis sa...

Lena
Ja jag tackar min lyckliga stjärna att det är bättre nu men det hinner bli ännu lite värre innan vändningen kommer...

lasse
Eftersom jag varit runt på en hel del arbetsplatser har jag stött på alla möjliga och omöjlig chefstyper. I ärlighetens namn är det nog inte det lättaste att var chef men man ska inte ställa krav på sina anställda som själv är långt ifrån att kunna leva upp till.

lasse sa...

Vi har varit i samma situation, Du och jag. Så vi har nog samma erfarenhet.
Det konstiga är att den värsta chef jag träffat på, var en person som arbetade fackligt samtidigt som jag själv.