Dag etthundranittiosex i isolering. Jag är så klantig att det nästan är straffbart.
Här har jag gått och trott att jag har haft koll på läget med inlämningsuppgifterna. Ettan skulle in i torsdags, tvåan skulle in ikväll. Men nej. Både ettan och tvåan skulle in i torsdags. Det som skulle vara inne senast ikväll var kommentarerna på minst två andras inlämningar.
Så dumt!
När jag dessutom tycker mig ha läst så noga för att inte göra sådana här misstag.
Mesta av allt skäms jag. Faktiskt har jag skämts så till den milda grad hela dagen att jag först inte kunde skriva något alls. Visst är det en bra reaktion. Först på eftermiddagen tog jag mig samman så jag fick i alla fall ihop något att skicka in. Om det var bra eller inte vet jag inte men grundkänslan just nu är att jag är rätt skeptisk till min prestation.
Det är så skämmigt det här. Det finns ingen ursäkt. Att kunna läsa en instruktion är ju det minsta man kan begära men det var tydligen för svårt för mig. På sätt och vis är det skönt att inte behöva träffa läraren, jag hade haft svårt att se honom i ögonen.
2 kommentarer:
Det är inte lätt, men sådant som händer.
Förstår din känsla - så jobbigt!
Nu hoppas vi att de har förståelse och att det går bra i alla fall.
Lycka till - du gör så gott du kan! ❤️
/Marianne
Marianne
❤️
Skicka en kommentar