Dag tvåhundraarton i isolering. När jag var yngre älskade jag att läsa Kitty-böcker. Den första boken. Kitty och den mystiska katten, fick jag i present av sambon till en av pappas jaktkompisar. Ska jag vara ärlig, och det ska man ju vara, tog det ett tag innan jag började läsa den. Jag var mer van med serietidningar och Astrid Lindgrens böcker så Kitty-boken kändes inte så vidare lockande.
Tänk då att böckerna om Kitty Drew skulle bli en sådan favorit hos mig. Så fort vi var i stan ville jag gå till bokhandeln för att kolla om det kommit en ny bok. Till slut hade jag en hyfsat stor samling.
Kasta dem är helt uteslutet, så gör man inte med böcker. Skolan kan jag inte ge dem till, jag har ju räddat dem därifrån en gång redan. Tyvärr är de nog i för dåligt skick för att något antikvariat ska vara intresserad av att ta emot dem.
Det får väl bli att jag bär upp dem till förrådet på vinden.
6 kommentarer:
Och snabbt läste du!
Du hann ju inte en hem från stan innan boken var läst.
/din ömma moder
Jag älskade också Kittyböckerna. Minns inte vad min första hette men handlade om Beligiska (tror jag) spetsar som var knypplade. Jag tror jag hade 52 böcker när jag slutade samla. Jag gav bort mina böcker till en skola. Dessa böcker satte verkligen fart på min läshastighet och min läsförståelse. I dag motsvaras de kanske av LasseMaja-böckerna med den skillnad att svårighetsgraden av de är så mycket lägre, vilket vi märker i skolans värld i dag.
Läste också Kitty när jag var liten! ☺️👍
din ömma moder
Jag ville ju veta vem som var skyldig :-)
Mia
Ja du, det där med läsningen idag är en historia för sig. Jag läste Kitty vilket ledde in mig på Olov Svedelids böcker på mellanstadiet. Nu är det svårt att få mellanstadieelever att läsa något svårare än just LasseMaja, böckerna i Trädkoja-serien eller Dagbok till alla mina fans...
Anonym
:-)
Åh, Kittyböckerna! Jag samlade också på dem, men har absolut ingen aning om var de tog vägen sedan. Trodde länge att de stod på vinden hos mina föräldrar, men där var de inte...
Kitty och den talande roboten var den första jag läste -lånad av en äldre kompis. Så galet spännande -det gick ju inte att sluta läsa innan mysteriet fick en lösning. Mycket smygläsande till långt in på nätterna ;)
mossfolk
Jag är väldigt glad över att böckerna är kvar. De stod i en bokhylla hos mamma och pappa till för något år sedan när jag tog ner dem till Norrköping.
Skicka en kommentar