Detta är en fråga som aldrig slutar att engagera.
Så här tror jag.
Jag tror på en utveckling (evolution) inom arterna. Att varje art har förfinat ovh utvecklat sina egenskaper och särdrag. Jag tror int ep en evolution mellan arterna.
Om det finns en koppling mellan delfiner och hästar så skulle arkeologerna ha hittat lämningar efter denna mellan art vid det här laget. Det finns inte ett enda fynd som visar på att en del av en art har utvecklats till något helt nytt.
Jag tror att anledningen till att människan så gärna vill få det till att allt levande härstammar från ett och samma urdjur är likheten som finns mellan djuren. Man kan bland annat klart och tydligt se att alla djur med skelett har tår, fotsula och häl. Det ser bara olika ut på olika djur. Giraffen till exempel står så att säga på tå, fotsulan bildar den nedre delen av benet och hälen ses som en knäskål. Alla djur med ryggrad har lika många kotor, det är bara storleken på kotorna som varierar.
Med anledning av detta (och de andra likheterna som finns) vill många få det till att det är "självklart" att vi härstammar från ett och samma urdjur. Varför kan inte förklaringen vara att vi alla härstammar från en och samma skapare, från en och samma arkitekt?
Jag tror att vetenskapen ger svar på många av våra frågor kring hur jorden har skapats. Det är mycket möjligt att det var ett big bang som lade grunden får vår jord. Men vad var det som startade big bang? Varför är det "vettigare" att tro att skapelseprocessen skapades av en slump än att tro att det finns en bakomliggande makt till det hela? Om jorden bara hade legat en liten bit närmre eller längre bort från solen hade det inte gått att bo här. Är det bara en slump?
12 kommentarer:
Har också funderat en del kring den frågan. Dom flesta verkar inte reflektera över vad som faktiskt "startade" big bang. Jag tror inte på att jorden är 10000 år gammal, jag tror att evolutionen har pågått i miljontals år.
Men nånting fantasitiskt har ju gett upphov till allt detta.
Någonting har skapats ur ingenting. Det måste väl ändå de flesta hålla med om. Och som jag ser det så krävs det någonting övernaturligt för att skapa någonting ur ingenting.
Hejsan,
Visst får du länka mig! Då passar jag på att länka dig. Tack för din uppmuntran och fina respons.
Guds frid!
Jag håller med dig. Jag vet inte om det här intresserar er men jag tyckte det var kul att koppla ihop vad jag lärde mig i fysiken i skolan med den vediska kosmologin, för den talar just om hur alla universa (enligt den finns det ett oändligt antal) strömmar ut från Gud (närmare bestämt en aspekt av Honom) när Han andas ut, och att de strömmar in igen när Han andas in. Expansionen är alltså en del av Hans utandning...
Jag antar att detta är en av skillnaderna mellan oss och Gud.
Vonkis: går det bra om jag länkar in dig? Du behöver inte känna dig pressad att göra detsamma.
Intressant!
Ska läsa din blogg, så kanske jag lär mig lite mer om vedisk kosmologi och annat.
Jag undrar dock hur lång tid det tar för Gud att ta ett andetag. Jag menar, vårt universum expanderar ju hela tiden (vilket är ett ypperligt bevis på att det också har en startpunkt), men då skulle alltså denna expansion avta vid en inandning - och istället röra sig tillbaka mot "ursprunget"?
Sen kan man ju gå steget längre och fundera på om Gud skapade sig själv eller om Gud är evig. Själv tror jag att Gud är evig. Universum är ju inte evigt (i och med att det har en startpunkt) och då finns inget annat rimligt alternativ än att Gud är evig, eftersom han är startpunkten för universum.
Gud kan ju förvisso både vara evig OCH ha skapat sig själv.. fast nu börjar det bli riktigt rörigt - bäst jag återgår till att blogga om nåt riktigt jordnära istället :)
Upp med miniräknaren - enligt den vediska kosmologin varar ett av Guds andetag: 4.32 miljoner år x 1000 x 2 x 360 x 100. Voila! :)
Man talar om en materiell och en andlig värld, och en aspekt av Gud sköter om skapelsen. Skapelsen och förstörelsen tar därför endast upp en bråkdel av Guds energi.
Jag tror också att Gud är evig. Gud, vi (själen), tid, materia etc är evig, fast den materiella energin omvandlas hela tiden under tidens inflytande.
Det finns så många som bloggar om jordnära ting, Erik. Fortsätt och flyg!:)
"Varför är det "vettigare" att tro att skapelseprocessen skapades av en slump än att tro att det finns en bakomliggande makt till det hela?"
Att det skedde av en slump är åtminstone en förklaring, om än en osannolik sådan. Att avfärda förklaringen därför att den bygger på slumpen som ett centralt element, samtidigt som man hävdar att gud startade skapelseprocessen, är inget annat än intellektuellt självbedrägeri.
För ger man sig in i ett resonemang kring det sannolika i olika förklaringsmodeller finns det en annan fråga som också måste besvaras: Hur sannolikt är det att gud skapades av en slump?
Med samma logik skulle det bara finnas ett svar på den frågan: gud måste skapats av en bakomliggande makt; att gud skulle ha skapats av en slump skulle vara allt för osannolikt.
Om Gud är evig (ledsen batti om det sticker i ögonen på dig att jag stavar Gud med stor bokstav, hehe..) så är ju slumpen överflödig.
Det som starkast får mig att hålla fast vid detta är fortfarande det faktum att från allra första början, så har någonting skapats ur ingenting. Var kom den materia från som genererade "bigbang" ifrån?
Men visst är det ett grymt spännande ämne, och extremt fascinerande.
Henrik. Jag kan inte annat än att håll amed Erik. Jag anser att Gud är evig och har därför inte skapats.
Henrik, poängen är precis som du säger: "Att det skedde av en slump är åtminstone en förklaring, om än en osannolik sådan."
Om en teori är osannolik från ett vetenskapligt perpektiv, då måste man väl ändå kalla det för tro. Är sannolikheten oändligt liten att någonting, för att inte allting, kommer till av en slump, så har vi traskat in i trons område.
Vi kan väl då erkänna att vi står 50/50 när det gäller 'bevisa' vad allting kom ifrån. Eller?
Om vi talar om vetenskap så säger den att energin endast omvandlas, och varje uttryck har ett urprung. Helt plötsligt när det gäller urspunget till absolut allt, så finns det ingenting där. Det är ju klart, en liten prick med oändlig densitet. Jag föredrar Gud, men du väljer själv. :)
Nej, jag säger inte alls att det är osannolikt att skapelseprocessen sattes igång av en slump. Det är ju vonkis som påstår det - och använder det som argument för att existensen av en gud skulle utgöra en mer sannolik förklaring. Jag tycker tvärtom att det är högst sannolikt att det i ett oändligt universum uppstår liv på många olika platser och vår planet råkar vara ett av dessa.
Oavsett vad man anser, måste förhålla sig till begreppet evighet. Skillnad är att jag nöjer mig med att konstatera att universum är evigt. Ni hävdar att universum inte kan vara evigt, utan måste ha skapats av en gud, som av någon underlig anledning kan vara evig utan att det fodrar någon ytterligare förklaring...
Därför menar jag att gudsbegreppet i det här sammanhanget bara är en tankemässig konstruktion som egentligen inte förklarar någonting.
Vill dock påpeka att jag inte har några invändningar mot att folk tror på en (eller flera) gud(ar) utifrån upplevelser eller känslor de haft och som de uppfattat som bevis på guds existens. När man däremot försöker bevisa guds existens med så kallade logiska resonemang kring vad som är mest sannolikt känner jag att jag måste protestera.
Men har inte vetenskapen själv konstaterat att universum inte är evigt?
Einstein t ex var ju störd av tanken på att universum expanderar, eftersom just detta faktum slog sönder teorien om ett evigt universum.
Men visst, jag kan inte lägga fram några konkreta, logiska bevis för att Gud är evig och jag har förståelse för folk som ifrågasätter det. Om tron inte tålde att ifrågasättas vore den ju ganska överflödig.
Jag kommer dock alltid i slutändan fram till att en evig Gud känns mer rimlig än ett evigt universum.
Sannorlikheten att någonting kommer från ingenting är otroligt liten. Man kan säga att all energi alltid existerat, och det håller jag med om, men skillnaden mellan dig och mig är att jag säger är att det finns en underliggande impuls och kraft som driver 'skapandet'.
Detta är förenligt med våra erfarenheter här och nu. Jag har hittils inte upplevt att något kommer från ingenting, eller att ingen står bakom något som vi upplever som kontruktivt.
Det du föreslår är därför ganska fantastiskt, t om mystiskt. Det kan hjälpa om du funderar på allt detta utan att blanda in religiösa doktriner.
Må väl!
Skicka en kommentar