måndag, mars 10, 2014

Hur mäter vi framgång?

Välkommen till FramgångsBloggen

-----------------
Av någon anledning blev inte det här inlägget publicerat igår. Jag tryckte nog på spara istället för publicera, så måndagens #blogg11-inlägg kommer nu, på tisdag istället.
-----------------

När media och politiker pratar om skolan handlar det allt som oftast om resultat i allmänhet och sjunkande resultat i synnerhet.

Jag jobbar sedan förra läsåret på ett Introduktionsprogrammet (IM). Våra elever har gått ut grundskolan utan att vara behörig till gymnasiet eller så är de nyanlända och behöver läsa in svenska grundskolebetyg. Vårt uppdrag är att varje elev ska ha gymnasiebehörighet efter ett år.

Smaka på den.

På ett år ska eleverna vara behöriga.

Och outtalat känns det som att framgång för programmet mäts i just hur många elever som går vidare till gymnasiet efter det där året. Om en elev inte har klarat betygen, då har vi misslyckats.

Visst, några elever saknar kanske betyg i ett eller två ämnen och har vi tur så har eleven fått med sig ett omdöme så vi får veta vilka kunskapskrav hen har nått och vilka arbetsområden hen har klarat men för det mesta får vi ingen sådan information. Det betyder då att vi ska trycka in tre års undervisning (skolår 7-9) på ett år.

Tänk då att vi får en elev som inte har med sig ett endaste betyg. Som har gått igenom nio år i grundskolan utan att klara något mål. Nu ska den eleven helt plötsligt klara minst åtta ämnen på ett år för att få gymnasiebehörighet. Hur rimligt är det?

Låt säga att vi får en elev som inte har med sig något betyg, en elev som inte har gått i skolan på flera år, som har suttit hemma eller dragit runt på stan. Låt säga att den eleven faktiskt börjar komma på lektionerna, får bättre och bättre närvaro och faktiskt även börjar vara aktiv på lektionerna. Helt plötsligt kommer hen även när det är prov. Hen kanske inte kan svara på så många frågorna men att det är ett prov känns inte så avskräckande att eleven inte ens kan komma till skolan den dagen.

Är inte det en framgång? Är inte det värt något? Ska vi känna att vi misslyckas med en sådan elev bara för att hen inte får betyg efter ett år?


Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
#Blogg100

Inga kommentarer: