GOD JUL

Välkommen till JulBloggen

Tomten av Victor Rydberg

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

**********************VARNING*********************

Här kommer en lite blodigare dikt med tomtar

Midvinternattens köld är svår,
tio små nissar i djupsnö går.
Rävsax gömd under täcke vitt,
knipsas Nisse av på mitt.
Livsandarna snabbt för honom tryter,
snart i eget blod han flyter.

Nio små nissar i midnattstimma,
traskar fram i månljusstrimma.
Ugglan hoar i sitt näste,
istapp faller tyst från fäste.
Nisse spetsas utav tappen.
Tomte ligger död på trappen.

Utan för står gröten och ångar,
åtta nissars intresse den fångar.
Under stigande hunger faten de nalkar,
en stackars tomte på kanten halkar.
Han kippar och han kämpar, han svettas sig blöt
men sjunker likväl i kvicksandslik gröt.

Många springor stugan har,
där sju små tomtar in sig tar.
Katten som bak dörren ruva,
slukar nisse med hull och luva.
Resterna av tomtehand,
suger Misse bort från tand.

Sex må nissar mot julbord ila,
snabbt de uppför bordsben kila.
När sista tomten över kanten hasar,
han tappar greppet och nedåt rasar.
Faller nedåt likt ett lod,
mattan färgas röd av tomteblod.

Tomtar fem i väldig iver,
springer runt ty hungern river.
Nisse snubblar på sitt skägg,
faller rätt på knivens egg.
Lilla nisse stackars saten,
rinner ut i sillsallaten.

Fyra nissar har festat på sill
och nu de törsten släcka vill
Mot glöggen de springer i samlad tropp
och tar för sig av drycken i varsin kopp.
Ner faller nisse i glögghett hav,
likt skållad mandel faller hans skinn av.

Tre små nissar i granen svingar,
mellan ljus och änglavingar.
Nisse sig för nära våga,
strax han står i ljusan låga.
Doftar snart likt vidbränd stek,
ångrar då sin ystra lek.

Två små tomtar omkring sig tittar,
då en smällkaramell de hittar.
Nisse ner på den då hoppar,
men för detta den ej stoppar.
I tak, på golv och på gardin med frans,
finns nu nisses hjärnsubstans.

Husbonn stiger upp om natten,
för att kasta lite vatten.
Under husbonns tunga toffla,
nisse blir till krämig våffla.
Snön ligger vit lite här och var,
inte en djävla tomte finns kvar!

**********************VARNING*********************

Nu blir det nasty tomtedikt.

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Ulla ligger i enslig gård och har smekt sig själv i en timma.

Tomten smyger så tyst på tå
in till Ulla och tänker så
Hon är nog tämligen slapp
men detta får bli min julklapp.

Då märker tomten att just breve’, ligger maken Oskar sovande.
Tomten funderar Vad skall nu ske, det här verkar inte lovande.

Efter en stund han tar sitt beslut
han skall chansa och få sig ett skjut.
Han börjar så sakteliga,
att denna husmor bestiga

Ulla på rygg njuter så lätt, och börjar att stöna och tjuta.
Oskar vaknar med morgonspett och vill vara med och njuta.
Efter en akt på tre man hand

drömde de sött om vinterland.
Snön ligger vit på taken
Tomten är kladdig om baken.


Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak