söndag, juli 21, 2019

Fjällexpedition i månlandningens skugga

Välkommen till Expeditioinsbloggen

Det är länge sedan sist men hör kommer ett gästinlägg. Den här gången är det Den ömma modern som får berätta om äventyr i fjällen.

Ser att det är 50 år sedan månlandningen. Minns så väl att jag såg den i en folkskola i Storuman dit vi precis hade kommit efter drygt en veckas lång expedition vid Eidevann med 40 deltagare. Vi var fem 16- åringar och en 18-åring från Ö-vik som kom med som TVM:are (tre vildmarksmål, havet, fjället och skogen) och vi var de yngsta deltagarna. Övriga var studenter, fältbiologer och forskare. Vi ansvarade för radiokommunikationen och hade radiobevakning var tredje timme mellan kl. 6-21 och höll exakt koll på var alla grupper befann sig.

Foto från en av alla tidningsartiklar som gjordes. Men vad säger ni om bildtexten? Den store olympiern har lagt sig till ro bland de feminina inslagen i expeditionen.

Vi var bara fyra tjejer och två av oss var 16 år. Året innan var det en professor på Chalmers som var radioansvarig!

En gång var jag och den andra tjejen tvungen att laga slavsändaren som fanns uppe på fjälltoppen. Jag befann mig på basen nere i dalen och var den av oss som kunde plocka isär radion. För att klara det så använde vi var sin handradio och jag skruvade isär basradion och förklarade skruv för skruv hur hon skulle göra med slavradion. Vi fixade det, vi hade reservdelar på slaven.

När vi är klar, så anropar professorn mig. Han hade flugit in som gäst och var just då på Sulitelmamassivet. Han hade hört oss över radion.

- Marianne, vet du vad du gjort?!
- Jaa, lagat slavsändaren inför nästa passning.
- Ni hade ju kunnat förstöra båda radioapparaterna!!!
- Ja! Om man inte VET vad man gör!!!

Ni kan ju tänka er, två 16-åriga tjejer som 1969 plockar isär de enda två stora radiosändarna med tillräcklig räckvidd. Förstår att professorn blev nervös, men vi hade tränat och pluggat nästan ett år och avlagt prover och tre av oss skulle kunna fixa det! Och det gjorde vi.

Jag kan konstatera att jag redan då var feminist, fast jag nog inte hört det ordet då.

Det var verkligen ett roligt minne som dök upp när de visade månlandningen. Tänk att det är 50 år sedan Argaladeiexpeditionen!

Baslägret vid Eidevann i Norge ca 50 m från riksgränsen.


Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak

4 kommentarer:

Bloggblad sa...

Alldeles otroligt att tjejerna bara fick vara ett feminint inslag... och killen blev medelpunkt. På den tiden kanske vi inte hade reagerat eftersom det var så vanligt, men idag har vi i alla fall förstånd att reagera - alltså vi kvinnor. Män skulle nog inte reagera.

På 60-talet ordnade min pappa många fjällvandringar med ungdomar från Linköpings stift. Jag fick följa med -65, min man (som jag träffade långt senare) var med -68 eller -69.

Kul med gästbloggare!

Anonym sa...

Att OS var i Mexico 1968, är den enda plats och årtal som jag vet När det gäller OS. Men det beror väl på att vi lärde känna Tord. Han var kanotist, (eller om det var roddare). För övrig rodde han oss och och några fler grupper över sjön på bilden när vi skulle tillbaka via Norge till Storuman. Till baslägret vandrade vi drygt 3 mil med ca 20 kg packning. Som tur var, så flögs radioutrustningen och lite annat upp.

// Den ömma modern.

Anonym sa...

De andra grupperna var ex ornitologer från bl.a Järvafältet som skulle ringmärka fåglar i Sarek. Ett gäng studenter som skulle göra botaniska undersökningar. Ett gäng fiskare. alpinister som skulle bestiga Sulitjelmas glaciär. En grupp studenter jobbade med etnologi och studerade samernas historia med bl.a deras tro på saitar. Några dagar när jag inte hade passning på slaven eller bas3n fick jag och en till följa med till Ballekåtan och vara med när de dokumenterade i några grottor. Det ingick i deras avhandling. Det var nog några fler grupper också. SMHI skickade med en meririolog. När vi var på slaven fick vi göra metreologiska mätningar.

// Den ömma modern.

Kristina sa...

Hallå och god morgon från ett soligt Göteborg