S:t Olofs kyrka i Sankt Olof, Simrishamn

Välkommen till KyrkoBloggen

Från början hade jag planerat att åka på en liten kyrkotur och besöka kyrkorna inom Simrishamns församling på fredagen men vädret gjorde att jag kastade om lite i planerna och kyrkoturen genomfördes under söndagen istället. S:t Olofs kyrka beskrivs som en av de intressantaste och vackraste kyrkorna på Österlen och jag kan inte säga att de har fel.

Sankt Olofs kyrka ligger i byn Sankt Olof i Simrishamns församling. Både kyrkan och byn är namngivna efter den norske helgon kungen Olof Haraldsson.

Kyrkans äldsta bevarade delar byggdes troligtvis under slutet av 1100-talet eller början av 1200-talet. Under 1400-talet byggdes kyrkan ut, förmodligen på grund av (och tack vare) att den var en så kallad vallfartskyrka och många pilgrimer kom till platsen. Under medeltiden var S:t Olofs kyrka Danmarks största Olof-helgedom.

Framme i koret hänger en Olofsbild. Den är daterad till 1500-talet och är en helgonbild gjord i trä som förställer S:t Olof. Han sitter på en karmstol och har en krona på huvudet. I sin högra hand håller han en yxa med yxhuvud i silver som är löstagbart. Enligt sägnen var yxan laddad med goda och helande krafter och kunde göra sjuka friska om man offrade och bad till S:t Olof, tog loss yxan och strök med den över sin sjuka kroppsdel nio gånger.

3 mars 1627 gjorde Mads Jensen Medelfar, superintendent i Lunds stift, visitation i S:t Olofs kyrka och blev chockad över att kulten kring S:t Olof fortfarande firades i kyrkan. Församlingsborna hade klätt en Olofsbild i linnekäder och tillbad honom. Mads Jensen Medelfar kastade ut helgonbilden ur kyrkan och rev sönder kläderna inför församlingen. Socknens fattiga fick de kläde som ändå gick att använda. Det gick dock inte lång tid efter det att Jensen Medelfar åkt därifrån innan helgonbilden av S:t Olof var tillbaka och kulten fortsatte som vanligt.

Före reformationen ska det har funnits nio altare i kyrkan. I 1571 års kyrkoordning förordades man att sidoaltarna skulle rivas, detta för att förhindra att de skulle användas på ett felaktigt sätt. Idag finns fyra av altarna kvar, det är Sankta Annas Altare, Treenighetsaltaret, Jungfru Marias altare och Högaltaret.

S:t Annas altare, eller Annaaltaret, finns vid ingången till långhuset. På altaret står en träskulptur med motivet Anna-själv-tredje (Anna, Jungfru Maria och Jesusbarnet). Den är tillägnad S:T Anna, Jungfru Marias mamma och skyddshelgon till havande kvinnor. När en kvinna som fött barn skulle återtas i församlingens gemenskap offrades mat vid altaret. Jag har tyvärr inte kunnat reda ut om man lämnade offergåvorna i fördjupningen du kan se mellan bibeln och det högra ljuset om du klickar på bilden, eller i nischen på framsidan. Kanske lade man sina gåvor på båda ställena?

 

Vid en mittpelare står Trefaldighetsaltaret. Motivet (Nådastolen) är Gud som sitter med den korsfäste Jesus framför sig och Helig ande i form av en duva sitter på korset. Det vore intressant att få veta vad det är för figurer vid sidan om Gud. Gissningsvis är det två änglar men vilka? Till vänster om altaret syns en frilagd väggmålning från medeltiden. Motivet är Maria med Jesusbarnet i sitt knä.

I det nordvästra hörnet står Jungfru Marias altare, även kallad smörjelsealtaret. Framför skåpet finns en fördjupning i själva stenaltaret, där fanns vigd olja som prästen skulle använda vid sista smörjelsen.

Det centrala motivet i altarskåpet är Jungfru Maria och Jesusbarnet. I skåpets dörrar syns åtta kvinnliga helgon. En av dem till höger är Heliga Birgitta, jag tror att det är hon längst upp, med röd mantel.

Dagens kor finns i det som från början var kyrkans långhus och där står Högaltaret. Samtliga altare tros vara från 1400-talet. På den här bildens syns även dopfunten, den kommer jag strax tillbaka till.

Det är väldigt roligt att läsa på om gamla kyrkor och deras interiörer, jag lär sig så väldigt mycket intressanta saker. Till exempel att ett sådant här altarskåp med tre delar och som kan stängas kalls triptyk. I mittendelen visas berättelsen om Jesus död på Golgata och på flyglarna är sexton manliga helgon avbildade.

När man stänger skåpet under fastan visas 16 bilder som gestaltar passionsberättelsen. I slutet av 1700-talet målades passionsbilderna över med vit färg (uppenbarligen en gamma trend här i Sverige) men i slutet av 1950-talet togs den vita färgen bort och bilderna är nu så gott som trärena.

Predikstolen är med största sannolikhet tillverkad runt år 1620.  Bilderna runt den föreställer Jesus och de fyra evangelisterna. På väggen ovanför syns ytterligare en medeltida väggmålning, denna tror man föreställer S:t Olof som sitter på sin tron. Den stora mörka tavlan till höger om predikstolen är en så kallad martyrtavla och visar hur apostlarna enligt legenden dog martyrdöden. Tyvärr kunde jag inte komma närmare för att fota den bättre.

Ovanför predikstolen finns som sig bör en baldakin som det hänger en duva ifrån. På kanten står en putto (en ofta naken barnängelgestalt) som håller i ett timglas och en lie. Timglaset förstår jag men lien?

Dopfunten står framför Jungfru Marias altare och är som så många andra dopfuntar i området gjord i sandsten och är från medeltiden. Den mörkare delen av foten är betsad furu.

Bakom dopfunten stod den här staven som det hängde två änglar i.

När jag gick närmare såg jag att det var två dopänglar, med namn på de som döpts samt datumet för dopet. Lite som dopträdet i Kalmar domkyrka.

Det här blev ett långt inlägg, tack för att du orkade läsa ända hit. Mina huvudsakliga källor till det här inlägget är en rapport från Riksantikvarieämbetet, Kyrkoguider Lunds stift samt en folder jag köpte i kyrkan.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack!