Dags igen!

Välkommen till Handbollsbloggen

Jag ska träna ett lag i handboll igen!!! För ganska exakt en vecka sedan hörde jag av mig till IFK Nyköping handboll och undrade om de behövde någon tränare och det behövde de!!!

I onsdags var jag och kollade på en träning och så var jag med på ledarträffen efteråt. Det känns väldigt kul det här. Det ska bli så roligt och skönt att komma igång med handbollen igen, jag har verkligen saknat det.

I dagsläget är planen att jag ska träna flickor födda 99/00 så vi får ett år på liten plan tillsammans innan det är dags för stor plan och seriespel.

Jag måste även meddela att det går v-ä-l-d-i-g-t bra för mina "gamla" lag, flickor 97/98 och pojkar 97 i år (tar åt mig lita av äran, för tjejerna i alla fall).

Tjejerna har bara förlorat en match på hela säsongen och leder serien, dessutom vann de Aluceum Cup i början av året.

Killarna leder också serien men har spelat två matcher mer än laget som ligger tvåa, samma lag som är det enda som vunnit över dem. Killarna var också på en cup i början av året, de åkte till Jönköping för Hallbybollen och de vann också hela tjottaballongen.

Den Gud jag tror på hatar inte!

Välkommen till Religionsbloggen

För något år sedan skrev kvällstidningarna om en pastor i Amerika som menar att Gud hatar allt möjligt, bland annat USA, Sverige och homosexuella. Nu har Pastorn och hans församling bestämt att de ska protestera på Heath Ledgers beravning för att han spelade homosexuell i Brokeback Mountain.

En av pastorns döttrar intervjuades i radion och jag blev helt förskräckt av det jag hörde, ni kan lyssna på programmet här.

Den här kvinnan och jag delar absolut inte syn på Gud. Enligt henne hatar Gud alla möjliga människor, både som tillhörande en grupp (svenskar, amerikaner, homosexuella) och som individer (Heath Ledgers).

Det går inte att komma längre ifrån min syn på Gud.

För mig är kärleksbudskapet det allra viktigaste. Gud älskar alla människor, troende och de som inte tror. Han älskar den här världen så mycket att han sände hit och offrade sin ende son för våra synders skull. Gud är även förlåtande. Han ser våra synder och han förlåter dem. Det var ju därför Jesus dog, han tog på sig alla våra synder för att vi ska kunna komma till himmelen.

Därför får jag det inte att gå ihop med vad den här församlingen säger. De menar att Gud bland annat skickade hit tsunamin, orkanen Cathrina och de som flög in i World Trade Center för att straffa människorna.

Hur får de det att gå ihop med kärleksbudskapet?

Jag förstår det inte.

Foppa och jag

Välkommen till Jobbbloggen

En av killarna i min fyra har precis förstått att Peter "Foppa" Forsberg och jag kommer från samma stad. Därför tror han att Forsberg och jag känner varandra. Han frågar mig nästan dagligen hur många gånger jag har träffat "Foppa", om jag har varit hemma hos honom och om jag inte kan be honom komma och hälsa på på skolan.

Det är ju rätt sött.

Lycka till!

Välkommen till kulturBloggen

Det är inte det lättaste att tänka nytt i Ö-vik. Bläddrade runt på allenahda.se, Ö-viks ökända lokalblaska och kom fram till en artikel om en stor Star Wars utställning som ska gå av stapeln, längst ner i artilkeln klickade jag på en länk till tidningens webbTV som gjort ett inslag om utställningen. Döm av min förvåning då det är en tidigare klasskamrat från högstadiet som är Museechef och, som det verkar, personen som ligger bakom utställningen.

Det hade jag väl aldrig trott!

Det var även kul att höra planerna på kommande utställningar som ska komma till llilla Ö-vik. Det låter verkligen kul, nu har jag ju en anledning att gå på museet när jag är hemma. Har varit aningens trött på den eviga stenåldersutställningen...

Till Daniel vill jag bara säga: Lycka till, jag tror att du är inne på helt rätt spår!

Följ länkarna!, uppdaterad

Välkommen till BloggBloggen

Följ den här länken till Marcus Birro och hjälp till att föra upp den här frågan på dagordningen. Själv väntar jag på att se om "mina" politiker reagerar på den.

Läs även dovewithgun, skriven av en "vårdtagare" inom psykvården, och Birros debattinlägg i aftonbladet.

Den stora sömnen

Välkommen till Babbelbloggen

Natten till igår vaknade jag klockan 00:00 och kunde inte somna om. Härligt värre.

Igår somnade jag vid 16-tiden och vaknade först 7:30 i morse.

Så kan det gå.

Idag är det tvättning och städning som gäller och imorgon hoppas jag att snuvan är helt borta så jag kan träna.

Våga Stuffa!

Välkommen till NostalgiBloggen

Vad ska man göra när klockan är (väldigt) mycket och man inte kan sova?

Just det, sätta sig vid datorn och internetta.

Jag ska hålla en lektion om svensk folkdans imorgon och har därför sökt runt lite på det berömda internätet Faktiskt skulle det vara kul att börja dansa igen.

När jag gick i grundskolan kom en herre (vågar inte skriva ut hans nanm men länkar till en artikel om honom här) till skolan och lärde oss olika danser, allt från vals, jenkka och schottis till bugg och lambada. Hjälp vilket liv det blev när vi skulle få lära oss lambada, det var ju en så snuskig dans!

I alla fall.

De här lektionerna, Våga stuffa som de kallades, var väldigt populära och till slut utmynnade det hela till att nästan alla elver från år 4 till 6 från rektorsområdets båda skolor började stuffa på kvällstid. Vi satte oss på en abonerad buss och åkte säkert 30 minuter enkel väg för att lära oss olika folkdaner. En kväll i veckan.

En dans minns jag speciellt, tror att det var en jenkka. Här kommer en lite rörig beskrivning.

Man stod två och två bredvid varandra.

Först sparkade man med(tror det var) högerbenet mot vänster två gånger, sedan med vänsterbenet och höger två gånger. Därefter tog man ett hopp mott varandra, ett hopp från varandra och sedan hoppade man så att man bytte plats (i liksom en halvcirkel, den ena bakom och den andra framför).

Den här delen upprepades och sedan tog man tag i varandra (kan ha varit runt midjan) och snurrade runt.

Eventuellt kan det ha varit en gångtur med i det hela också.

Som sagt var, det blev en rörig beskrivning det här men är det någon som känner igen dansen?

Det här med TV-program

Välkommen till TVBloggen

Gjorde ett besök hos Morgondimma och kom osökt att börja fundera på de TV-program jag tittar på.

Då kände jag det.

Jag måste nog erkänna det här ändå.

Jag brukar titta på Navy CIS.

Och.

Jag tycker att Mark Harmon (Gibbs) är v-ä-l-d-i-g-t...het...

Av någon anledning är det två kategorier skådespelare/kändisar jag bruka tycka är attraktiva. Endera är det småpojkarna (Orlando Bloom, Tom Welling m.f.) eller så är det gubbarna (Harmon, Hugh Laurie) jag faller för. Snacka om ytterligheter.




Bilden är hämtad från www.pizquita.com.

Tillbaka från de (döda) sjuka

Välkommen till SjukBloggen

Jag är väldigt lik min käre fader när jag är sjuk(förkyld). Vill under inga som helst omständigheter att någon ska stryka mig över pannan och fjantdalta, samtidigt som jag vill att hela världen ska se hur fruktansvärt sjuk jag är, tycka synd om mig och se till att jag har det jag behöver. Att ha någon som regelbundet kom med varm svartvinbärssaft/halstabletter/vatten/näsdukar etc. sittandes i köket medans jag ligger i sovrummet/vardagsrummet vore alltså det mest optimala.

Tyvärr vill ju livet ofta något annat än det man (jag) själv vill, så även denna gång.

Var rätt sängliggande i helgen och var hemma från jobbet igår men tre dagar får räcka, jag blir nipprig av att ligga för länge så i morse blev det till att ta några [ibu me tin] och ge sig iväg till das Arbeit, synd bara på den där karensdagen som gick igår...

Måste säga att det gick rätt bra. jobbigast var det på matten då jag hade en genomgång för hela klassen.

Jag skriver ju inte så ofta om mitt jobb, det käns lite känsligt för man vet ju aldrig vem som får vägarna förbi detta utrymme. Måste ändå skriva att jag trivs väldigt bra med klassen. De är väldigt rara och det är verkligen intressant att se hur de arbetar med sin individualitet samtidigt som de försöker anpassa dig till gruppen.

Hmm, det skulle handla om stackars sjuka mig och så hamnade jag på jobbet, både i "verkligheten" och här. Så kan det gå.

ps
Tack än en gång för era ord tidigare, de betyder väldigt mycket för mig.

Bläää

Välkommen till SjukBloggen

Vaknade i morse av ett fasligt kliande i halsen och efter ett tag kom även huvudvärken, som på beställning.

Jag har inte tid att vara sjuk!

Jag hade ju tänkt strosa runt lite på stan idag, gå till kyrkan imorgon och kolla om de har några bönegrupper. Helt enkelt, komma ut och träffa folk.

Hela hösten har gått åt till jobbet och den gamla lägenheten i Norpan. Nu skulle jag ju äntligen ta tag i saker här och försöka träffa lite folk. Det är så för förgjordat tråkigt att bo i en stad där jag inte har något naturligt sammanhang att röra mig i.

Jag saknar att bo i samma stad som mina vänner. Deras liv går vidare medans jag mest bara går runt runt känns det som. Jag vet ju inte ens om jag är kvar om ett år eller om jag måste flytta igen då, bryta upp och börja om, igen.

Ja, jag vet att jag ska vara tacksam att jag alls har ett jobb men det är inte roligt att känna sig rotlös vid 30.

Klippt var det här

Välkommen till DrömBloggen

Jag hade en suspekt dröm här om natten.

Jag drömde att jag skrev här i bloggen att jag ville klippa mig och då hörde M Strandberg av sig och sa att han kunde klippa mig. Så, jag satte mig på tåget till den kungliga hufvudstaden för att byta frisyr. Bara det i sig är ju aningens konstigt men det slutar inte där.

Nej då.

Hux flux var jag hemma hos min nye frisör men tro inte att jag satt i en stol när han klippt mig. Vi satt i hans v-å-n-i-n-g-s-s-ä-n-g, i den övre slafen, för så gör man ju.

Nu undrar jag, hur sjuk är jag, egentligen?

Sätta mig på ett tåg för att bli klippt av en annan bloggare i dennes våningssäng.

Jag skulle kanske ta och prata med någon om det här...

(I vanliga fall brukar jag ha betydligt normalare drömmar, som att jag är kompis med kronprinsessan, tills hon "kommer på" att jag är sosse.)

Inte illa

Välkommen till TVBloggen

Någon mer som såg Jane Eyre på SVT under ledigheten?

Ni som inte tittade, ni missade det här...

(det är bara stillbilder i början så håll ut)

GOTT NYTT ÅR!

Välkommen till Resebloggen

Japp, så var det ett nytt år igen då.

Jag firade in det nya året med Isa, hennes familj och vänner till familjen. Vi är i Kimpfjäll och jag kan verkligenförstå att Isa md familj åker hit så ofta de bara kan. Det är verkligen otroligt vackert här. Bilder är tagna så de kommer så fort de har kommit i min ägo.

Resan hit upp tog sin lilla tid men det gör inget när man har två underhållande pojkar på 7 resp. 3 år. Vi hade nog bara åkt 5 km av 34 mil då minstingen frågade "Är vi framme snart?" Några timmar senare undade samme gosse om hans pappa fanns (pappan körde bilen...)

I lördags åkte vi skoter upp till Lillfjället för att grilla och åka bob. Snacka om kul att åka bob på fjället. Det gick tokfort och man kom väldigt långt. Som tur var blev vi hämtade med skoter efter varje åk och jag måste erkänna att den biten egentligen var det roligaste. Då band vi nämligen fast bobbarna bakom skotern och åkte upp igen. Aproligt!!!

Självanyåret var som nyår brukar vara, en massa mat och snacks och på tok för sent blir det. Men det var kul att titta på fyrvererier i fjällen.

Nu ska vi strax ut igen. Det är dags att åka pulka igen.

Åter igen

Gott nytt år!

GOD JUL!

Välkommen till JulBloggen

Jo då. Jag kom norrut den här julen också.

Årets resa var inte lika dramatisk som ifjol även om det började med tågstrul. Hem till Ö-vik kom jag i alla fall. Klockan var närmare 23 så det blev att slappa lite i vardagsrummet innan jag hamnade i sängen.

Det blev julspel för mig i år. Uppenbarligen händer det saker när jag inte är där och tittar. Jag gick ju aldrig förra året så jag var lite smått chockad må jag säga. Det var rappande åsnor, en värdshusvärd i kepa och en bajsande åsna.

I kyrkan!

Kättare...

Men, om jag ska vara helt ärlig, och det ska man ju vara, så var ju spelet i sig inte det som drog i år. Det var ju att få träffa Marianne och så Miyala med familj. Jag hade en smått uringad tröja på mig och det verkade som att Jullan trodde att jag tänkte bjuda honom på lite att äta. Tänk att barn bara tänker på mat när de ser mig, har de aldrig hört talas om falsk marknadsföring???

Nä, nu ska jag äta, igen.

God jul på er!!!

Har jag missat något?

Välkommen till TidningsBloggen

"Stjärnor", är inte det att ta i en aning?

Min gudstro och tro på medmänniskor, uppdaterad

Välkommen till FunderarBloggen

Här kommer ett väääldigt långt inlägg från mig så håll rill godo.

Igår morse märkte jag att min plånbok var borta. I nästa samma stund ringde mobilen. Tjejen som ringde hade hittat plånboken på bussen kvällen innan. Eftersom vi inte bor i samma stad och jobbar/pluggar på helt olika ställen var det svårt för oss att få till ett möte så vi bestämde att hon skulle komma förbi lägenheten och lämna plånboken i brevinkastet. Jag hade ett sent möte på jobbet så jag skulle inte vara hemma när hon slutade skolan.

Jag blev så glad över att det var en ärlig människa som hade hittat plånboken och lättad över att inte behöva fixa en massa nya kort så här precis innan jul.

Som sagt var hade jag ett sent möte på jobbet så jag kunde inte åka hem som vanligt. Tack och lov gick det ett tåg inte allt för sent och chefen kunde köra mig till stationen. Pengar till tågbiljetten hade jag lyckats skramla ihop under dagen. När jag står där på stationen i kylan kommer det upp på informationstavlan att tåget är cirka 20 minuter försenat. Jag kan inte påstå att jag blev glad direkt. Där stod jag och frös, stationshuset och Pressbyron hade stängt så jag hade ingenstans att värma mig. Tänkte att jag nog skulle ta taxin hem från tåget för jag var så trött, hungrig och frusen. Då kom jag på att det ju inte alls skulle gå eftersom jag inte hade plånboken. Frustrationen jag kände då går inte att beskriva. Jag var så arg och trött och ville bara få komme hem till värmen.

Då ringer mobilen. Det var tjejen med min plånbok. Hon hade inte kunnat gå till lägenheten med plånboken och nu undrade hon hur hon skulle kunna ge den till mig. Jag frågade om hon bodde nära stationen och det gjorde hon så hon skulle komma dit med plånboken. Om tåget inte hade varit försenat hade vi missat varandra och jag hade fått klara mig utan visakort och id-handlingar ytterligare en dag.

Eftersom jag är kristen sköljde en känsla av tacksamhet mot Gud över mig för jag är övertygad om att han hade ett finger med i spelet.

Nu hade hela den här historien kunnat sluta här.

Men det gör den inte.

Efter att jag fått tillbaka plånboken ringde jag till Kerbie för jag ville dela med mig av det som hänt. När vi pratade laddade min mobil ur. När jag sedan kom hem var jag så trött att jag somnade nästa på en gång, utan att ha satt mobilen på laddning.

Jag vaknade runt 2-tiden och trodde först att jag hade försovit mig, satte på TV:n och insåg att det hade jag ju inte gjort så jag såg till att ladda mobilen och ställa alarmet på väckning.

Då får jag ett sms. Ja, det hade ju kommit tidigare men jag hade ju inte sett det eftersom mobilen hade laddat ur.

Sms:et var från tjejen och lyder som följer.

"Hej. Jag vet inte hur du resonerar men om jag skulle tappa min plånbok med id-handlingar och kontokort, så skulle jag ge hittelön till den person som hittat den, om allt fanns kvar. Så är det för mycket att begära hittelön för att jag hittade och tog hand om din plånbok? Mvh ..."

Två timmar senare hade hon skickat "Varför får man inget svar?"

Jag måste säga att jag blev rätt paff.

Visst hade jag kunnat ge henne en hittelön men de kontander jag hade var inte mina. Skulle jag ha bett om hennes kontonummer för att göra en överföring och vad ska man då ge för hittelön? Ska man göra en överföring på 10 kronor eller är det "brukligt att ge en hundring för att hon "hittade och tog hand om" min plånbok?

Sedan blev jag upprörd.

Om jag hjälper en för mig främmande människa gör inte jag det med en förhoppning av att få pengar. Jag gör det för att jag anser att det är vanligt hyfs att efter sin egen förmåga hjälpa sina medmänninskor. De gånger jag har blivit erbjuden pengar har jag inte tagit emot några, just för att jag inte har hjälp till för pengarnas skull.

Jag börjar även fundera på om det var för att hon ville ha pengar som hon inte hann gå förbi hos mig och lämna av plånboken som vi hade kommit överens om. Om tåget inte hade varit försenat hade vi inte kunnat träffas och det hade i sin tur ställt till med en hel del problem för mig. Om det nu är så besvärligt att hitta och ta hand om någons plånbok att man måste "begära" en belöning för det, då kan man väl lika gärna lämna in plånboken till busschauffören?

Nej, det här gjorde mig verkligen upprörd och istället för att känna en tacksamhet mot tjejen känner jag just nu något helt annat. Det är väldigt synd att hennes goda gärning ska överskuggas av hennes pengahunger.

------------------------
Allin, du missförstod ingenting. Jag hade tre tjugor i plånboken, två i sedelfacket och en i ett helt annat fack, för det var ett bidrag från en kollega til en annan kollegas 30-årspresent. Den tjugan hade dessutom en post-itlapp runt sig med bidragsgivarens namn på. Lappen var kvar...

Enligt polisens 10 % regel borde det ha inneburit att jag hade 600 spänn i plånboken. Det tackar jag inte nej till!

Vi gav upp

Välkommen till LuciaBloggen

Åtta minuter. Så länge stod vi ut med att titta på årets luciafirande på SVT.

Detär inte speciellt kul att titta på en hoper sångare då ingen av dem tittar in i kameran. Det var så tydligt att de tittade på körledaren som stod långt vid sidan om kameran. Det gick inte att höra vad de sjöng och de sjöng falsk. Jag vet att det finns de som tycker att det är gulligt med barnkörer men då ska man inte sjunga stämmor och i kanon, i alla fall inte då barnen i fråga så uppenbart inte klarar av det.

Hmmm, får se om det blir några julklappar till mig i år...

Pyntat lite

Välkommen till Julbloggen

Så här i jultider ska man ju pynta både här och där.

Så

Nu har jag pyntat min blogg med "The Trollsen Twins".

Visst är det snyggt!

Klicka på myntet, gå sedan vidare till "Free stuff" så kan du fixa lite eget att ha hos dig.

God Jul!

Ett HELT gram

Välkommen till ReseBloggen

Så var jag (vi) hemma igen då.

Jag drog ju till Konglige Hufvudstad i fredag. Tillbringade den kvällen/natten med tacokyckling, Idol och Evelina i hennes finfina lägenhet.

Lördagen började tidigt. Skulle ju möta upp päronen på Centralen. De har kommit ner för att fira Faderskapets 60-årsdag.

Vi gick omkring på gamla stan under förmiddagen och gjorde ett stopp på Stortorgets julmarknad, eller Jultorgets stormarknad som jag råkade läsa först. Det var rätt mysigt även om det inte fanns någon snö. Vi mötte upp med Kerbie och en kompis till henne. Vi såg en rätt rolig sak där på julmarknaden.

Man kan aldrig vara nog tydlig :-)

Själva anledningen till att vi var i Stockholm var att vi skulle se Singin in the rain på Oscars. Jämarns ni vad bra den var! Jag är verkligen imponerad av vad man kan göra på en scen och dessutom är den himlarns rolig. Vad jag garvade. Vi satt längst upp, det gick verkligen inte att komma längre upp och Moderskapet fick lite svindel men jag tror att det kom av sig när musikalen satte igång. Om ni har vägarna förbi Stockholm kan jag varmt rekomendera Singen in the rain.

När vi skulle hem fick vi sitta några timmar på Centralen och dä hände det saker ska ni veta. Det kryllade av poliser på hela stället. De gick fram och tillbaka, pratade i komradio, gestikulerade och pratade med killar som hade huva/keps och rakat huvud. Det var allt lite spännande. Och jag tackar ju aldrig nej till snygga män i uniform. Jammi!

Mot hufvudstaden!!!

Välkommen till Resebloggen!

Mobilen, är med
Plånboken, är med
Nycklarna, är med
Musikalbiljetterna, är med
Sminket, är med
Kameran, är med
Kläder, är med

Då så, då drar jag till hufvudstaden, tillbaka imorgon kväll.