Här om dagen fick jag ett brev på posten. Brevet var från mormor. Hon tog kort på mig i julas när jag virkade och stickade så hon skickade ned bildbevis på det.
Men det var inte det enda hon skickade.
Med i brevet var även ett kort på Isabelle!!!
Hon har blivit så Stor!
Hon står ju (ser ut att gå) helt själv på bilden och så har hon sin mjukishjälp på huvudet.
Hon ser så glad ut.
Det är för bedårande.
Naturligtvis började jag gråta när jag såg bilden.
Jag saknar Isa så himla mycket.
Och nu när familjen är i fjällen kan jag ju inte ringa och prata med henne heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar