Oj vad bra det var! Det var så vackert och gripande. Inte gripande så att jag grät, gripande light.
Det kändes inte som två timmar hade gått när allt var slut.
Till nästa år ska jag försöka hitta en kör som gör Matteuspassionen. Det kan ju vara roligt att ha hört dem båda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar