Välkommen till BarnBloggen
Den kommande veckan kommer vi att arbeta en hel del med FN i skolan eftersom det är FN-dagen nästa söndag. Vi har bland annat pratat om att genomföra någon form av insamling.
Vet ni vad folk, både i och utanför skolan, säger då?
Barn i andra länder i all ära, men vi borde ta hand om barnen i vårt eget land först.
Och jag blir så ledsen.
Visst finns det barn som far illa här i Sverige men det går inte att jämföra men hur barn har det i andra länder. Det är inte ens nära.
Här om dagen blev jag riktigt frustrerad då jag återigen fick höra det där argumentet. Dessutom blev jag extra frustrerad då personen i fråga inte röstade i det senaste valet. Personen har förresten inte röstat i något val, för det är så onödigt. Det spelar ändå ingen roll vad man röstar på för det blir ändå ingen skillnad. Det har minsann inte märkts av några skillnad på de senaste fyra åren.
Tror ni att jag kunde hålla tyst?
Så klart jag inte kunde.
Att påpeka personen hade samma argument som Sverigedemokraterna avstod jag ifrån. Däremot sa jag att om man vill få till en förändring så är det en god idé att engagera sig politiskt, i alla fall så pass att man sätter sig in i vad de olika partierna tycker och rösta när det är val.
Och att säga att det inte har skett några förändringar de senaste fyra åren? Måste man inte bo under en sten, långt inne i en grotta för att missa de förändringar som skett i Sverige de senaste åren?
Dessutom.
Pengarna som betalas ut av försäkringskassan är statliga.
Pengarna från socialbidragen är kommunala.
När allt fler utförsäkras och måste gå till soc. minskar i och för sig statens utgifter men kommunernas ökar.
När fler behöver försörjningsstöd måste en större del av kommunernas budget gå till socialförvaltningen. Vart drar man ner på resurserna då? Just det, skolan brukar ge sig på ganska lätt då.
När skolan får mindre resurser brukar bland annat kuratorernas tider minskas. Färre lärare får fler elever att se och uppmärksamma.
Vilka barn tror ni det är som ”glöms bort” då?
Kan det möjligtvis vara de utsatta barnen? De som misshandlas, bor med alkoholister, de som har föräldrar som inte klarar av att vara föräldrar? De som drar vind för våg utan att någon fångar upp dem?
Så om det nu är så viktigt att i första han hjälpa svenska barn, börja med arr rösta i valen!
Måste man förövrigt välja om man vill hjälpa barn i Sverige eller barn i andra länder? Utesluter det ena det andra?
Läs mer
Bris ECPAT Hoppets Stjärna No Excuses Foundation Plan Sverige SOS Barnbyar Rädda Barnen
SVT DN DN Aftonbladet Dagen SvD SvD SvD
FRA:are – download torrent Piracy HA
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
8 kommentarer:
Jag håller med. Det är klart att man måste engagera sig i politiken. Den påverkar min vardag vare sig jag tror det eller inte.
Angående att ta hand om sina egna först... Jag har sett stor generositet hos människor som nog skulle ses som fattiga av de allra flesta. Det är klart att man ska ta hand om sig själv och de sina, men det utesluter inte alls att man också kan skänka en liten slant och en tanke åt andra som har det svårt. Våra hjärtan rymmer det. Och väldigt mångas plånböcker har faktiskt utrymme för att avvara iaf en tjuga eller två.
Marianne
Precis. Omtanke om de som finns nära behöver inte utesluta en omtanke om de som finns längre bort.
Min erfarenhet är att de mindre bemedlade personerna är mer generösa. Då menar jag inte gåvans storlek, utan i omtanke. Vilka är det spontant bjuder på man, om man råkar komma vid matdags? Vem ger gärna bort sina vantar till ett bar som fryser om händerna?
Det är klar att omtanken även skall räcka till fler än de i sin egen närhet. Fast jag kan vara fundersam om det kommer fram...
Brukar ge till ett gäng i min närhet som årligen åker till Zimbabwe (för egna pengar) med sådant de samlat ihop under året. Det blir till några barnhem och andra som med stort hjärta tar hand om barn vars familj dött i AIDS. Bl.a
Mycket bra skrivit, om vikten av att rösta. Kanon exempel. Det kommer jag att använda i fortsättningen.
//Elisabeth
Elisabeth
Jag tror mycket på att ge saker istället för pengar. Med pengagåvor kan det nog lätt bli så att de (pengarna alltså) stoppas in i administrativa avgifter o.dyl men nallar, pennor, linjaler och såna saker har nog svårare att "komma bort".
Och ang. det där med vilka som hjälper. Min erfarenhet är också att det oftast är de som inte har så mycket själv som sträcker ut en hjälpande hand när det behövs. Kanske för att de själva vet hur det är att vara i behov av hjälp?
Umeås "Elvy" har skrivit detta:
http://blogg.vk.se/lennart-holmlund-kommunalrad/2010/10/15/de-rika-snaljaparna-nu-pagar-insamlingen-193610
Det påminner en del om det du skriver.
Marianne
ha ha
Great minds und so weiter vet du :-D
Precis den diskussionen har jag haft med. Jag blir lika bedrövad varje gång.
Lena
Som du skrev förut. Vart har solidariteten tagit vägen?
Skicka en kommentar