Välkommen till RelationsBloggen
Tänk dig att du har inlett en relation med någon som du tar hem och presenterar henne eller honom för dina föräldrar.
Och de kan inte acceptera ditt val av partner.
Det kan bero på sexualitet, etnicitet, religiös övertygelse eller klass.
Vad skulle du kalla det för?
Jag skulle kalla det för en hederskultur.
Eller kan vi bara prata om det när det är muslimska tjejer som blir utfrysta, misshandlade och/eller dödade för att de blivit tillsammans med "fel" person? Som måste lämna sina familjer för att de är kär i någon som familjen inte kan acceptera?
Är det inte hedersrelaterat när homosexuella inte längre är välkommen hem till sina kristna föräldrar?
Eller när föräldrar inte accepterar barnens val av partner så att man måste smyga och ljuga för att kunna träffas, bara för att hon eller han har en för simpel bakgrund?
Läs mer
Expressen
FRA:are – download torrent Piracy HA
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
5 kommentarer:
Jag kallar det "Själviskhet"!/annie
Anonyma Annie
Det också.
Att acceptera är ett måste, men det är lätt att säga. Jag hade i min ungdom sällskap med en kille som mina föräldrar avskydde, men jag fick ta med honom hem... Med facit i hand är jag glad över att de skickade mig utomlands, så slapp jag leva med en som blev narkoman och hustrumisshandlare och fängelsekund.
Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om mina barn kom hem med någon som jag inte skulle stå ut med... men jag tror att jag skulle låta det vara deras val. Du vet ju lite av vad jag menar... Det är inte lätt vare sig att vara barn eller förälder.
Väldigt bra inlägg tycker jag, tummen upp!
Jag håller med dig Veronica. Fast jag tror inte att det är speciellt mycket i Expressens artikel som stämmer med verkligheten. En massa spekulationer och påhitt.
Skicka en kommentar