Varje lördag melodikryssas det i grupp, två gånger i månaden blir det ett foto i timmen. Däremellan blir det en del inlägg om odlingslotten, blommor, kyrkor och jag vet inte vad.
När en kommer hem till extrafamiljen och E är så ivrig att få visa något att jag nästan inte hinner kliva ut ur bilen. Och vad hade hon då gjort till mig? Jo, flätkuponger.
Fyra stämplar har jag och väldigt många olika sorters flätor att välja mellan. De flesta flätor kostar en stämpel, några två. Och när jag använt mina fyra stämplar, då gör hon nya!
Kan en bli annat än alldeles varm om hjärtat?
Av någon anledning snurrar bilden på sig men jag kan inte göra något åt det.
#Blogg100
96/100
Antal giraffkalvar födda - 1
Antal fågelägg kläckta - 4/4
Två saker har jag slagits av efter händelsen i Stockholm. Hur oändligt mycket kärlek och kraft vi människor har och hur mycket media behöver göra om och göra rätt.
I en sådan här situation är det otroligt viktigt att media rapporterar sakligt, att de inte spekulerar och skapar oro. Det är många som misslyckats med det.
Några exempel.
Det rapporterades flera gånger om skottlossning i Stockholm. Även när polisen gick ut och sade att de inte hade några uppgifter om skottlossning, att uppgifterna var obekräftade såg det bland annat ut så här hos DN.
Polisen släppte en bild på en man de ville komma i kontakt med och då skriver Expressen att mannen är misstänkt utan någon tanke på hur det kan påverka polisens utredning.
När Nyhetsmorgon började sina sändningar sade programledarna flera gånger att det här var det första terrordådet med dödlig utgång på svensk mark sedan 1970-talet. Inte ett ord om Peter Mangs eller Lasermannen. När terrordådet i Trollhättan väl nämns kallas det De tragiska dödsfallen i Trollhättan.
Därefter hade Nyheterna inslag om mannen som nu är misstänkt för terrorbrott genom mord. De intervjuar en person som känner honom, berättar var han kommer ifrån och att han har en fb-sida där filmer från IS delats. Inslaget avslutas med att uppgifterna om mannen och eventuella kopplingar till (hans) fb-konto är obekräftat. Varför går de då ens ut med informationen?
Flera gånger under förmiddagen går Anders Pihlblad igenom tidslinjen över gårdagens händelser. Han fastnar ett tag vid att många falska rykten florerade, främst på sociala medier (hans ord). Ett av inslagen avslutas med att Philblad säger att det enligt SVT fanns en väska med sprängmedel i lastbilen. En nyhet som polisen inte har bekräftat.
Efter inslaget sitter Stefan Borg i studion med Jenny Strömstedt och Jesper Börjesson och spekulerar i vad det kan innebära att det fanns en bomb i lastbilen. Att det tyder på att det finns fler gärningsmän. De sitter alltså och spekulerar kring något som inte är bekräftat.
Men spridningen av obekräftade nyheter skedde främst i sociala medier...
Då har jag inte ens berört att det sändes bilder på gråtande människor och att människor i chock intervjuades live eller SVT där det sades att den svenska idyllen inte längre finns.
Och så har vi Lena Mellin på Aftonbladet. Hon säger att Samhället var inte förberett - det bröt ihop, som exempel anger hon bland annat det totala sammanbrottet i lokaltrafiken.
Det totala sammanbrottet i lokaltrafiken berodde på att polisen bad SL att stänga ner lokaltrafiken, bussar och tunnelbanan under pågående terrorhot. Enligt de rapporter jag hört gick allt väldigt lugnt till, ingen blev arg eller våldsam. Istället började folk gå. Tyska Der Spiegel skriver att Svenska myndigheter agerade lugnt och helt enligt plan. Samhället sluter upp.
Att samhället slöt upp visade verkligen civilsamhället och räddningstjänsten. Frivillig vårdpersonal tog sig till sjukhusen för att hjälpa, polisen var snabbt på plats, spärrade av och hjälpte folk på plats. Någon startade #openstockholm där folk erbjöd sovplatser, sällskap, samtal, att skjutsa hem de som befann sig i centrala Stockholm. Affärer erbjöd sig att ordna med mat till barn vars föräldrar inte kunde ta sig hem, hotell erbjöd gratis sovplats till strandade människor.
Skit i att Teodorescu anser att vi inte är tillräckligt rädda och att Sanandaji menar att människor reagerade hysteriskt. De verkar leva i en helt annan värld, ovilliga att ta in verkligheten.
#openstockholm ger mig faktiskt ett enormt hopp inför framtiden. Istället för att sluta sig och misstänka de människor en inte känner öppnade stockholmarna sina hem för främlingar. Tänk vilken kraft vi alla är när vi går samman, när vi vill och gör gott. Det måste vi komma ihåg imorgon, nästa vecka, nästa månad och alltid.
När det bara var några dagar kvar till att päronen skulle komma ner frågade Den ömma modern ifall det var något jag ville att hon skulle sy så hon behövde ta med sig symaskinen (den jag har är trasig). Nej var svaret hon fick, den här gången skulle hon inte behöva sy något.
Så var vi på stan i söndags och gick in i en tygaffär, Den ömma modern var på jakt efter kuddtyg. Gissa vad jag hittade då?
Jo, det här fantastiskt fina tyget, som gjort för att bli till gardiner i mitt vardagsrum. Att tyget ligger på golvet beror på att det ska mönsterpassas (hade jag ingen aning om att en gjorde med tyger) och det ska dras trådar så att mönsterpassningen blir rak. Hon kan så mycket Den ömma modern.
Så här fint blev det. Hon har inte bara sytt gardiner. Dessutom har hon, för första gången, sytt hällor att hänga upp gardinerna i. Själv tycker jag det är komplicerat att sy en raksöm... Visst frågade hon några gånger om jag trodde hon skulle göra på det ena eller det andra sättet men det var nog mest för att vara snäll, jag hade verkligen ingen aning vad hon pratade om.
På tal om hur bra Den ömma modern är, stolen till höger i bild klädde hon om förra jul- och nyårshelgen. Stolen är efter morfar. Han brukade sitta på den vid dörren i stugan så den behövde fräschas upp lite.
På det stora hela är det helt klart så att jag har världens bästa mamma. Det är inte mycket hon inte kan och skulle det vara något hon skulle behöva göra som hon inte gjort tidigare, då ser hon till att ta reda på hur det ska göras. Då har jag inte ens nämnt hennes matlagning eller tryggheten i att veta att hon alltid alltid finns där när det behövs. Jag älskar dig mamma!
Ibland händer saker som gör att jag känner att det finns hopp för mänskligheten ändå. Det här är en sån sak
"Att få utöva idrott är en mänsklig rättighet. Alla människor ska ha möjlighet att utöva idrott, utan någon form av diskriminering och i den olympiska andan, som förutsätter ömsesidig förståelse, vänskap, solidaritet och rättvist spel." - Översatt av Google från den olympiska chartern
När jag kom hem till päronen för några veckor sedan hade systerdottern hjälpt min ömma moder att städa i rummet jag brukar sova i. Hon hade lagt ner lite extra tid på att ordna ett nattduksbord och ställt dit lite blommor och en bok, så att jag skulle känna mig välkommen.
Hon är för underbar, så det var självklart att hon skulle få en ängel när hon bad om att få en.
Har du missat dagens Sommar i P1 med Anja Pärson? Gå då genast till hemsidan och lyssna här eller på reprisen som sänds klockan 22:05 ikväll.
Det var, som Mark Levengood sa, ett oförglömligt program.
Och nej, anledningen att du ska lyssna på programmet är inte för att Anja kommer ut som lesbisk. Anledningen är du får höra hur det faktiskt är att bli kär i en annan kvinna i Sverige 2012. Uppenbarligen är det inte så lätt som många tror och önskar.
Anja har verkligen satt en hög nivå för de kommande sommarpratarna.
Dessutom avslutade hon med en riktig cliffhanger, att hon ska bli mamma. Så, grattis Anja, jag önskar dig och Filippa all kärlek och lycka i ert gemensamma liv.
Tidigare idag flippade jag runt bland kanalerna för att se om det fanns något bra att titta på. Jag hamnade på Kanal 9 där BBC reportern Louis Theroux besökte familjen Phelps i Kansas. Du har säkert hört talas om familjen. Det är de som bildat Westboro Baptist Church och som protesterar vid soldatbegravningar med skyltar som God hates you.
I programmet pratar familjen om hur de hatar allt och alla som inte tycker som dem. Det känns som att de har missat kärleksbudskapet i Bibeln
1 Korinthierbrevet 13 Om jag talar både människors och änglars språk, men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit.
Kärleken är tålmodig och god. Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst. Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp, den vill ingen något ont. Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen. Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.
Kärleken upphör aldrig. Den profetiska gåvan, den skall förgå. Tungotalet, det skall tystna. Kunskapen, den skall förgå. Ty vår kunskap är begränsad, och den profetiska gåvan är begränsad. Men när det fullkomliga kommer skall det begränsade förgå.
När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.
Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.
Församlingen går även väldigt hårt åt judarna och har en förhoppning om att flytta till Jerusalem och där ska 144 000 judar omvändas och inse vilken fruktansvärd handling de(?) begick när de döda deras frälsare Herre Jesus Kristus.
Hur Phelps hade tänkt att Jesus skulle kunna dö för våra synder om han inte dog begriper jag inte? Utan Jesus död på korset hade det inte blivit någon kristendom.
Det finns väldigt mycket som är obehagligt med den här familjen och församlingen, jag blir aldeles matt.
Nu, klockan 12, samlas norrmän på Youngstorget i Oslo för att sjunga Lillebjörn Nielsens låt Barn av regnbuen. Anledningen är att Anders Behring Breivik hatar den låten.
Vill du vara med och sjunga? Spela låten här nedanför och sjung med i texten.
En himmel full av stjerner,
blått hav så langt du ser,
en jord der blomster gror,
kan du ønske mer?
Sammen skal vi leve
hver søster og hver bror,
små barn av regnbuen
og en frodig jord.
Noen tror det ikke nytter,
noen kaster tiden bort med prat,
noen tror visst vi kan leve
av plast og syntetisk mat,
og noen stjeler fra de unge
som blir sendt ut for å slåss,
noen stjeler fra de mange
som kommer etter oss.
En himmel full av stjerner,
blått hav så langt du ser,
en jord der blomster gror,
kan du ønske mer?
Sammen skal vi leve
hver søster og hver bror,
små barn av regnbuen
og en frodig jord.
Men si det til alle barna,
og si det til hver far og mor;
Dette er vår siste sjanse
til å dele et håp og en jord.
En himmel full av stjerner,
blått hav så langt du ser,
en jord der blomster gror,
kan du ønske mer?
Sammen skal vi leve
hver søster og hver bror,
små barn av regnbuen
og en frodig jord.
En himmel full av stjerner,
blått hav så langt du ser,
en jord der blomster gror,
kan du ønske mer?
Varför inte bara skriva att kungaparet är på semester? Och vad i hela friden är en Kärlekstimeout? Borde inte en Kärlekstimeout innebära att man tar timeout från kärleken?
Nej men, så har då Kajsa Bergqvist kommit ut som homosexuell. Visst är det lite fascinerande att folk fortfarande måste "komma ut" om de är homosexuella. Ingen förväntar sig att heterosexuella ska komma ut. Hur skulle det löpet se ut?
Vonkis berättar "Jag är hetro"
Samtidigt tycker jag att det är bra för andra homosexuella att få olika förebilder, men just det här att det ska bli en sån grej av det.
Och att reportrar ringer och berättar att de har bilder, att de "vet allt".
Ledsamt.
Men i vilket fall, skitkul att du har hittat kärleken Kajsa!
I senaste valet jobbade Katrin Zytomierska för Moderaterna i Stockholm. Bland annat ställde hon riksdagsledamöterna Hanif Bali och Moderaternas partisekreterare Sofia Arkelsten "mot väggen", bland annat om vad som gäller kombon invandrare och jobb. Kampanjen hette Let love rule.
Katrin skulle kanske ha tänkt just "Let love rule" innan hon hängde ut sin polska bondflicka, förlåt, barnflicka, på internet.
Sverigedemokraten Erik Hellsborn gjorde i söndags ett inlägg på sin blogg där han skyller fredagens terrordåd i Norge på, muslimerna…
Bland annat står det här att läsa. Massakern i Norge må vara det värsta våldsdådet som Skandinavien sett sedan andra världskriget, men det är ingen blixt från klar himmel.
Detta är vad mångkulturen gör, den skapar konflikter mellan människor, leder till hat, våld och en allmän brutalisering av samhället.
och
Om det inte funnits någon islamisering eller massinvandring hade det inte funnits något som triggade Behring Breivik att göra som han gjorde.
Och hade det inte funnits några barn hade det inte funnits några pedofiler.
Det här är uppenbarligen en människa som inte mår bra, så jag sänder honom all min kärlek.
Om èn mann kan vise så mye hat, tenk hvor mye kjærlighet vi alle kan vise sammen.
Stine Renate Håheim
Ge gärna fler förslag på låtar till listan så gör vi tillsammans en lista med låtar om Fred, frihet och kärlek. En låt för varje offer i attackerna i Norge.
Igår var jag med päronen på Skulefestivalen. Det var som vanligt mycket som var bra men bäst var Peter Jöback som är ute och sommarturnerar med Cookies n beans.
Idag har alltså fotbollsspelaren Anton Hysén kommit ut som homosexuell och hyllas som sig bör från alla håll och kanter.
Har någon aktiv idrottare på den här nivån kommit ut som homosexuell tidigare? Victoria Sandell Svensson kom ut efter att hon slutat spela om jag inte missminner mig.
Ser att bloggaren apg29 skrivit ett blogginlägg som heter ”Att vara homosexuell är inget fint”. Med tanke på vad som brukar skrivas där antar jag att jag inte ska gå in och läsa det inlägget, i alla fall inte idag. För idag är en bra dag. Och apg29. Att vara människa är något fint, oavsett vem man bli kär i.
En tanke som slog mig igår när det var Idolfinal på Nobeldagen.
När det varit final i tävlingar som Idol, Melodifestivalen och Dansbandskampen kommer det allt som oftast kommentarer som ”Fel låt vann” eller Fel vinnare. Är det inte för lite sånt i Nobelsammanhang?
Så länge Astrid Lindgren levde kunde man räkna med rubriker om att hon borde ha fått Nobelpriset i Litteratur och de gånger Fredspriskommittén agerar som de gjorde ifjol då de gav priset till Barack Obama brukas det skrivas att priset skulle gått till någon annan. Men det tillhör undantagen.
Men det så klart. Av skriverierna idag verkar det mest spännande i årets Idol ha varit huruvida Jay och Minnah är ”mer än vänner” eller inte och då behövs inga spekulationer om rätt person vann.
I april 2009 skrev jag ett blogginlägg om hur homosexuella mördas i Irak efter att ha läst om det på Jonas Gardells hemsida. Jag letade en del för att hitta några nyhetsartiklar i ämnet men det var rätt fattigt på den fronten, det var i stort sett bara QX som skrev om det.
Nu är det kristna som mördas i Irak och då slås det minsann på stora trumman. KD kräver att utvisningar av kristna irakier stoppas detsamma säger företrädare från kyrkan liksom Expressens ledarsida. Dessutom avkräver man svar från Fredrik Reinfeldt, trots att man rimligtvis borde veta att han inte kan gå in och bestämma vilka som ska får uppehållstillstånd och inte.
Vart fanns alla dessa röster när det var homosexuella som lynchades, som fick sina anusar hoplimmade och itvingades lavemang?
Homosexuella irakier har blivit uppmanade att inte leva ut sin homosexualitet, då får vi väl uppmana de kristna att inte leva ut sin religiositet...
På senare tid har fem unga amerikanska pojkar begått självmord efter att ha blivit mobbade på grund av sexuell läggning. Det är lätt att avfärda som något som bara händer ”over there” i religiösa bibelbältet, men så sent som 2009 pratade FHI om unga HBT-personers hälsa. Fysiskt mår de bra, psykiskt mår de sämre. Självmordsförsök är 2,5 gånger vanligare bland unga kvinnor som är osäkra på sin sexualitet, och mer än 5 gånger vanligare bland dito unga män.
På onsdag 27 oktober vill jag uppmana alla – och framför allt dig som jobbar med ungdomar – att bära något lila. Det räcker med en näsduk synligt virad om handleden, ett halsband eller en mössa. Det viktiga är att det syns. När jag var ung och inte öppet homosexuell önskade jag ibland att det syntes på alla som var homosexuella på något sätt, så jag kunde veta hur många andra som var som jag. Den önskan slog aldrig in, men det näst bästa hade varit om alla som inte såg homosexualitet som något sjukt, konstigt eller äckligt på något sätt visat det. Om så bara för en dag.
