Ikväll är det födelsedagsfest på Dalkarlen för P och E. Det kan bli lite spännande. A och J ska också dit... J skrev ett mail till mig i tisdags. Detta trots att det ENDA jag har bett om är att de inte ska kontakta mig. Anledningen till hennes mail är att jag har sagt till R att han får ta med sig J om han har tänkt att komma och titta på flickorna någon gång när de spelar handbollsmatch samt att jag har sagt att J kunde gå med oss om hon ville på Kulturnatten. Vi skulle vara minst 7-8 stycken som skulle gå tillsammans. Med anledning av detta har J blivit förvirrad och vill att vi ska träffas och prata.
Jag har inte svarat på mailet än. Jag blev nämligen både stressad och arg. Stressad av att jag inte får ta det här i min egen takt. Jag har haft funderingar på att kontakta J och prata med henne om det som har hänt men jag har inte känt mig redo för det än. Jag blev även stressad av att hon skrev att om jag inte ville ha någon kontakt med henne så skulle jag bara ignorera hennes mail. Eftersom jag inte har svarat tror hon att jag inte vill ha något alls att göra med henne och relationen med bland annat R kommer väl att bli därefter. Sedan blev jag arg över den här formuleringen: ”Tycker du att det är en dum idé att prata så ignorera bara det här. Då vet jag att du inte vill veta något av mig i framtiden heller, och då tycker jag inte heller att du ska påstå att det är okej att träffa mig.” ..tycker jag inte eller att du ska påstå… Jag har inte påstått något. Jag har sagt att det är ok att hon är med i ett större sammanhang. Blev J även förvirrad när hon blev bjuden till Kerbies födelsedagsfest? J förstod väl att jag skulle vara där och därmed sannolikt hade sagt till Kerbie att det var ok att hon bjöd A och J.
Anledningen till att jag har sagt till R att han kan ta med J på matcher är att jag inte vill att han ska känna att han måste välja att endera komma och titta på flickorna eller att vara med J just då. Att komma och titta på en match är inte att umgås. De kommer att sitta på en läktare och heja. Jag kommer att vara på planen och koncentrera mig på laget och matchen. På Kulturnatten var vi många som skulle gå tillsammans. Det handlade alltså inte om att Kerbie, J och jag skulle gå bara vi tre. Jag försöker bara att vara hövlig. Man behöver inte ta hövlighet som värsta stora grejen. Jag kan åka och hälsa på farmor en eller två gånger under sommaren när jag är hemma. Det gör jag av hövlighet. Det innebär inte att jag kommer att sakna henne den dag hon är död. Den processen gick jag igenom för många år sedan.
Som sagt var. Det enda jag har bett om är att de (J och A) inte ska höra av sig till mig, just för att jag vill få ta det här i min egen takt och inte stressa fram något. Kan hon inte ta att hon blir lite förvirrad? Måste hon få det som hon vill när hon vill nu också? Det är som upplagt för intressanta händelser på kvällens fest alltså…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar