Den trehundrasextioåttonde dagen: Nostalgi

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag trehundrasextioåtta i isolering. Här om dagen presenterades årets finalister i SM i fågelholk och det fick mig att tänka på när min klass var med i tävlingen. De gick i femman då och arbetet med holkarna var ett samarbete med tekniken och träslöjden. Träslöjdsläraren var otroligt givmild med sin tid för halva klassen hade textilslöjd den terminen så de fick komma till slöjdsalen på tider när han inte hade andra klasser där. Ibland även en stund efter att lektionerna egentligen var slut för dagen. Men så roligt vi hade och så stolta eleverna var över sina skapelser. En del jobbade i par, andra en och en. Flera av eleverna hade inte tillgång till något träd där de bodde men då kom någon på att vi kunde sätta upp holkarna i skogen nära skolan! Sagt och gjort. Vi ringde till kommunen och kontrollerade så det var ok och det var det. Det blev många nya bon till fåglarna i den skogen.

Sedan hoppade tankarna till när vi i fyran jobbade med vattnets lokala kretslopp och eleverna gjorde så fina modeller över hur det fungerar i Norrköping. Det här är ett av grupparbetena. De har fått med sjön, vattenverket, vattentornet, skolan och höghus, reningsverket med de olika bassängerna och så ut i havet. 

Det var även i fyran några av eleverna kom fram till mig under en lunch och frågade om vi inte kunde göra en insamling till flyktingarna. Vi lyfte frågan i klassen och eleverna bestämde att vi skulle göra armband med texten Never alone och sälja på köpcentret. De ringde och fixade med tillstånd från köpcentrets ledning och sedan satt de i omgångar under en hel dag och sålde sina kreationer. Alla elever var med och tillverkade armband men alla vågade inte sitta i köpcentret och sälja (jag var med hela dagen)  så vi kom på att man kunde bidra på olika sätt. Några bakade bullar och kakor som vi sålde i lärarrummet och så kunde den som ville ta med barnkläder och/eller leksaker som vi sedan lämnade till Röda korset för förmedling till boenden. Det blev en hel del påsar med grejer och några tusen som gick till Rädda barnen. 

Vi hade någon slags insamling varje år sedan. Vi utmanade de andra klasserna i att samla pant och så hade vi en klasskassa till Musikhjälpen.

Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på eleverna i den klassen. Den enda klass jag haft från årskurs fyra till årskurs sex. Nu ska de strax sluta nian. Herre min je.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack