Välkommen till VandringsBloggen
Idag blev den äntligen av, vandringen till Slåttdalsskrevan.
Faderskapet och jag bestämde oss för att göra vandringen sent i morse då vi såg på yr.no att det bara skulle bli 24 grader varmt idag. Senast jag gick till
Slåttdalsskrevan (eller
slotterdalsskrevan som många säger här) var när jag gick i åttan och vi gick med skolan. Då, liksom de andra gångerna jag gått med skolan, gick jag bara till
Tärnättvattnet så jag har verkligen sett fram mot att gå hela vägen upp till skrevan.
Jag vet att det blir många bilder nu men med tanke på att jag tog över hundra kort idag har jag ändå gallrat ut rätt bra...
Pappa vid den Norra Entrén, väldigt snyggt. Entrén alltså...
Början är handikappanpassad och efter tiotalet meter fanns det en vacker grillplats.
Det verkar finnas en del bäver i området, det här var inte den enda avgnagda stammen vi såg.
Över varje vattendrag var det såna här små broar, de fanns inte när jag gick här förra gången. Nymodigheter...
Framme vid Salsviken men här stannade vi inte, vi hade ju bara gått cirka en kilometer.
Än så länge var vägen lätt att gå.
Men så efter 1600 meter började klättringen uppåt, det syns inte här men det var brant. Väldigt väldigt väldigt brant.
Och den fortsatte...
Efter en stund kunde vi höra vatten som forsade.
Vi var framme vid Skravelbäcken. Där ovanför vattenfallet ramlade jag i en gång på tillbakavägen när vi vandrade med skolan på mellanstadiet.
Sedan fortsatte klättringen uppåt. Var det inte sten så var det rötter. Eller sten och rötter.
Hacket ni ser där uppe på berget, det är dit vi ska. Fotot tog jag vid den första, och mindre, Tärnättvattnet.
Framme vid Tärnättvattnet. Observera den pyttelilla ön man ser på kortet.
Vid sjön finns det en övernattningsstuga och väldigt bra grillmöjligheter så här pausade vi en stund och laddade med grillkorv, vatten och bananer innan vi skulle ge oss på de sista 800 metrarna upp till skrevan.
Pausen är över. Här har vi kanske gått 400 meter från sjön.
Början av skrevan. Det var en mäktig känsla att gå genom den. Eller, gå och gå, klättra över stora stenar och små klippblock är nog mer rätt att säga att vi gjorde.
Slutet av skrevan, nu var det bara en läskig trätrappa kvar.
Framme!!! Till vänster i bilden uppe vid horisonten ser ni något rödbrunaktigt, det är
Balesudden. Dit hade jag också tänkt att gå den här sommaren men det får nog vänta till nästa sommar.
Vy söderut
Observera den lilla ön mitt i bilden. Det var den jag fotograferade från andra hållet i
den här bilden. Till vänster om ön ligger
stugan.
Det var vid den lilla sjön till vänster som jag fotade
skrevan på håll. Husen ni ser ännu mer till vänster ligger i
Hummelvik.
Från att vi sa att vi skulle åka i morse, pappa och jag, tills att vi kom hem igen tog det ganska exakt sju timmar, då är två svängar till Konsum (en på dit respektive hemvägen) och själva restiden till och från norra entrén medräknad.
Det har varit jobbigt och vi är rätt lömmen (mör, öm) i kroppen nu efteråt men det var det helt klart värt för det var så fantastiskt vacker där uppe på Slåttdalsberget.
Nästa gång vi får för oss att gå ut och vandra så här ska vi komma ihåg att ta med mer vatten samt torra strumpor och t-shirts för att kunna byta om. För det blir rätt svettigt.
Här kan du titta på en karta över området, den är inte jättebra men duger.
FRA:are – download torrent Piracy HA
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak
