Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag etthundrafyrtiotvå i isolering. Andra jobbdagen. Två möten, ett via telefon och ett via meet. Har gått igenom en del mappar på datorn och rensat bort dubbletter och skit. Kartlagt. Telefonsamtal.
Efter jobbet blev det en promenad med sällskap på behörigt avstånd till Carl Johans park och inköp av glass. Två kulor, mörk choklad och citronsorbet blev det. Väldigt gott och väldigt mycket så jag orkade inte allt. Satte mig på en låg mur och det var uppenbarligen dumt. Upp och ner för trapporna, promenad till och från parken samt att sitta lågt (och ta sig upp igen) känns i låren, ena knät och lite i ryggslutet. Det kan bli en rolig dag imorgon.Just nu ligger jag i sängen. Mobilen ligger i vardagsrummet och har larmat sedan klockan 20. Larmet går inte hela tiden utan i intervaller på några minuter. På, av, på, av, på, av. Ja ni förstår. Jag orkar inte resa på mig för att gå till vardagsrummet och stänga av larmet. Samtidigt stör jag mig något ofantligt på att mobilen inte fattar att den ska sluta. Efter fem intervaller borde det vara nog. Men nej. Som längst har jag stått ut med oväsendet i två timmar. Att ett mobillarm ska vara min överman.
Efter promenaden tog jag mig ett fotbad. Det var minst sagt välbehövligt, vet inte hur mycket död hud som korvade sig. En märklig sak när det kommer till fotbad är att var enda gång fötterna vant sig vid värmen så man kan ha dem i vattnet utan att ta upp dem igen så blir jag kissnödig. Var. Enda. Gång.
2 kommentarer:
Känner igen det där med att bli kissnödig. Det måste ha med vattnet att göra.
Gott med glass!
Anni
Har gjort en gallup bland vännerna och alla säger samma sak. Om fotbadet alltså. Men jag gissar att de även skulle hålla med om glassen.
Skicka en kommentar