Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag nittionio i isolering. Jag har varit inne på det förut, att känslorna verkligen ligger utanpå nu för tiden oavsett vilken känsla det gäller. Jag blir jätteglad av roliga saker, otroligt ledsen för sorgliga saker (ni kan ju ana hur mycket jag gråtit till Avengers-filmerna de här dagarna) för att inte tala om hur lättirriterad jag är.
Exempelvis ropade grannen nedanför att jag skulle ta det försiktigt med vattningen när jag vattnade blommorna vid tio igår kväll. Det har irriterat mig sedan dess. Det har alltså gått ett dygn nu och jag är fortfarande irriterad över det. Till att börja med vet jag inte hur mycket vatten det kan ha droppat ner till dem, alla mina blommor stpr i lådor eller så har krukorna fat.
För det andra är de enda öppningarna som finns på balkongen vid räcket. Granarna ovanför mig brukar verkligen tokvattna mellan varven och då kan vi snacka om att det rinner ner till mig men allt hamnar på mitt räcke eller precis innanför räcket. Grannarna nedanför har inget på sitt räcke.
För det tredje undrar jag hur de överlever när det regnar. Nu har vi i ärlighetens namn inte haft så mycket regn så här långt den här sommaren men det verkar som sagt inte behövas några stora mängder för att det ska komma kommentarer.
Som sagt, jag är lättirriterad. I vanliga fall hade jag bara tyckt att det var en märklig kommentar och sedan hade det varit bra med det.
Imorgon ska temperaturen hålla sig under 20 grader hela dagen. Tack gode gud för det, då kan jag kanske få något gjort i lägenheten.
I år blev det en sen sådd av linnétagetesen men nu händer det grejer även här. Den längsta plantan har fått en liten knopp. Som sagt, jag har även lätt för att hitta saker att bli glad för.
3 kommentarer:
Skönt att blommorna tar sig nu när du bytt jord.
Lyser dina lampor nu, jo det såg jag ju,men har du mörkt ute nu?
Hoppas att grannen varvar ner några grader.
//Marianne
Jag förstår dig precis. Småsaker blir stora. Jag kan bli omotiverat arg eller sårad av snorkiga kommentarer på facebook - som kanske inte alls är skrivna förr att vara snorkiga. Kanske är det jag som låtit snorkig? Då blir det självrannsakan ... eller när jag blivit bortplockad som vän och inte förstår varför eller när jag förstår varför...och ett meddelande hade varit enklare.
Jag anar att det är samma känslor som sätts igång när grannen klagar/påpekar.
Min man frågade mig idag om jag har snöat in helt på mina hemsådda växter. De flesta tar sig jättebra och jag kan glo länge på varenda planta. Som om jag fött fram dem själv...
Nu läser jag en ”sjuk” bok om en kvinna som tänker sova bort ett helt år, dygnet runt, för att äntligen få vila. Helt galen - men jag får nästan lust att pröva. De tipsade om den på Nyhetsmorgon i tv4.
Marianne
Det är inte jättemörkt ute nu men det märks en skillnad jämfört med bara för någon vecka sedan.
Bloggblad
Precis så, omotiverat arg.
Visst kan man verkligen fastna framför växterna, speciellt när man drivit upp dem själv. Jag minns för många många år sedan när jag sått balsaminfrön från mormor så var det som att man kunde se hur de växte och jag tillbringade rätt mycket tid med att bara stirra på dem :-)
Sova ett helt år, jag börjar genast fundera på hur man skulle ta sig upp efter det året :-)
Skicka en kommentar