måndag, januari 17, 2022

På uppstuds

Välkommen till PratBloggen

Då var det äntligen dags, för första gången sedan 10 december skulle jag jobba. Och det drog igång ordentligt på en gång. 8-10 var det mentorstid, elevens val och no i min mentorsklass. Efter förmiddags rasten var det matte i två klasser. När jag var borta har minst fyra olika personer haft mina lektioner och jag hade inte den blekfetaste aning om vad de gjort. 

Men sånt stoppar inte mig.

Efter det vanliga morgonpratet frågade jag eleverna hur de haft det och genast var det en elev som frågade om det är sant att Ryssland ska bomba oss, de har sett det på TikTok. När man har en hel klass med oroliga fjärdeklassare framför sig, som i första hand får sin information från sociala medier, då kan man inte bara säga att Nej, Ryssland kommer inte bomba oss. 

Så det blev prat om Ukraina och Krimhalvön, om Kazakstan och NATO. Och då behövde vi backa till Andra världskriget (tänk att vi alltid på något sätt hamnar i det kriget), om pakter och allianser, uppdelning av Tyskland och övriga Europa, om NATO och Warszawapakten, Om berlinmurens fall. Om att svensk trupp på Gotland inte betyder att det blir krig utan att det är Sveriges sätt att svara på gränsöverträdelser av Ryssland. Det blev prat om Ryssland är en demokrati, om Navalnyj och novitjok, röstfusk, Trump. Vi tittade på kartan var länderna ligger, tog reda på hur Putin, Lukasjenko och Hitler såg ut.

Då var det någon som frågade om det är sant att den som tar covidvaccin får ett chip i armen som gör att regeringen kan följa vad vi gör. Så då berättade jag om hur övervakade de är av sina telefoner, vi kom in på hur svårt det är med organtransplantationer, att man måste matcha exakt så kroppen inte stöter bort det nya organet, och om kroppen inte ska stöta bort ett chip måste det vara matchat exakt med varje person som tar vaccinet. För att inte tala om att chipet för att få plats i sprutan måste vara så litet att det skulle rensas ut ur kroppen ändå. 

Och hux flux hade det gått två timmar och det var dags för rast.

På rasten blev det julklappsöppning, jag fick den här fina Höga kusten- ljuslyktan av en kollega. Det blev till att tända den på en gång när jag kom hem och nu sitter jag här och tittar på den. Tänk vad en fin handling kan höja ens mående.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Och snälla nån! Nutidsorientering, samhällskunskap, historia, geografi och biologi - och allt helt oförberett!
Undrar hur många som klarar det?
Om jag känner dig rätt, och det tror jag att jag gör, så fick du nog in att det är bra att kunna historia för att förstå nutiden.
Härligt att du är tillbaka hos dena efterlängtade elever.
Marianne

Vonkis sa...

Marianne
❤️
Jodå, det fick jag allt in också 🙂

Bloggblad sa...

Det måste ha varit den viktigaste lektionen på väldigt länge! Jag häpnar över att så många inte verkar få info om sakernas tillstånd hemma vid köksbordet.
Underbart att du är tillbaka i sadeln! Håll omikron ifrån dig, bara. Hur man nu gör det…

Vonkis sa...

Bloggblad
Tack!
Ja tyvärr är de där viktiga samtalen vid köksbordet, eller på någon annan plats i hemmet heller för den delen, inte så vanligt förekommande längre.

Jag gör mitt bästa att freda mig från eländet :-)

Anni sa...

Bästa mattelektionen någonsin! Jisses, vad dina elever måste älska dig <3 . Hur klarade de sig när du satt i isolering så länge?

Vonkis sa...

Anni
Tack!
Den var faktiskt uppskattad av eleverna, även om det uppfattas som skryt att säga så. Men jag tycker att det är viktigt att fånga upp elevernas frågor och funderingar och ta dem på allvar.

Nu blir det genast mer skryt men första våren jag satt hemma fick jag några meddelanden från eleverna att jag måste komma tillbaka, "Vi behöver dig". Sånt värmer.

Anni sa...

Det är inte skryt! Bort med Jante!

Bloggblad sa...

Underbart att de fattar hur bra lärare de har!
Vi är ju dina vänner, klart att vi vill höra det beröm du fått!

Vonkis sa...

Annis
❤️

Bloggblad
❤️

Annis sa...

Så underbart att du tog tid till allt det där viktiga, och förklarade/diskuterade grundligt, i stället för att forcera enligt din ursprungliga plan.
Guldstjärna!!

Anonym sa...

Så underbart att du tog tid till allt det där viktiga, och förklarade/diskuterade grundligt, i stället för att forcera enligt din ursprungliga plan.
Guldstjärna!! /Annis