Jag älskar alla outsagda ord
Och all i rymden slumrande musik
Och vårfrudagens aningsfulla jord,
Som ännu är så ofullgånget rik.
I denna stilla vårdagjämningstid,
När ännu inga groddar kommit fram,
Vet jorden ännu ingenting om strid
Och ingenting om stolthet eller skam.
Den bara väntar. Väntar och är glad.
Den väntar i det ljuvligaste ro.
Den väntar och vet inte ens på vad.
Den vet alls ingenting.
Men den har tro.
Anna Greta Wide
5 kommentarer:
Men så vackert och förväntansfullt, den har jag inte hört. Våren och försommaren är den bästa tiden då man har allt framför sig :-)
Vilken fin dikt! Jag tycker så mycket om den här tiden, när ljuset vinner och naturen börjar vakna.
Underbar dikt - den har gått mig förbi.
Visst sjutton vet vi vad vi väntar på! Att jorden reder sig. Red dig nu, jorden!
Lena
Visst är det så, än känns möjligheterna oändliga :-)
Elisabeth
Det är som att det spritter på så många ställen.
Bloggblad
Jag såg den på Twitter, ett av mina favoritställen på det däringa internätet.
Anni
Vi ska till lotten igen i slutet av veckan/helgen och se hur marken ser ut, men sist var detväldigt blött i jorden.
Skicka en kommentar