Inte den skarpaste kniven i lådan

Välkommen till MinnesBloggen

Vi hade nyss en brandövning på skolan och helt osökt kom jag att tänka på en gång när branlarmet gick på gymnasiet.

Det var mitt andra år på gymnasiet och vi hade prov i engelska. Helt plötsligt (brandlarmen brukar ju komma rätt så plötsligt) börjar brandlarmet att tjuta. Vi elever reser och upp för att gå men vår eminenta lärare, tillika klassföreståndare, sa åt oss att sätta oss igen.

-Men brandlarmet går ju, sa vi.
-Jag har inte hört att det ska vara någon brandövning idag, sätt er ner, blev hennes svar.
-Men om du inte hört något så brinner det ju på riktigt, försökte vi förklara.
-Nej, jag har inte hört något, sätt er ner och gör klart provet, fortsatte hon.
-Men M, om ingen har sagt att det ska vara en övning idag och brandlamet ändå går, då brinner det ju någonstans på riktigt och vi måste ut om vi inte ska brinna inne, försökte vi förklara på ett småbarns nivå.
-Ja men jag får väl gå och kolla med expeditionen vad det är frågan om då om det är så viktigt men ni sitter kvar tills att jag kommer tillbaka, replikerade den intelligenta M och lämnade med arga steg klassrummet.

Så fort hon gått lämnade vi naturligtvis klassrummet och gick till uppsamlingsplatsen.

LilleRille
Free Dawit Isaak