Välkommen till IntegrationsBloggen
Fucking Suecos, TV4 Kalla fakta 13 maj 2009
Del två
Hmmm...
Skulle det kunna vara så att det här med att invandrare som har problem att komma in i det nya samhälle de har kommit till kanske inte är ett problem som är typiskt för invandrare i Sverige?
Skulle det kanske kunna vara så att alla människor har en mekanism som gör att vi söker oss till det som får oss att känna trygghet, att vi söker oss till de som är som oss?
Skulle det kunna vara så att människan, oavsett nationalitet, vill äta mat hon eller han är van vid, se program på tv som hon eller han känner till, vill omge sig av andra som pratar samma språk när hon eller han flyttar till ett nytt land? För att det ger en viss trygghet? Man omger sig med det egna så man lär sig inte språket, får dåliga betyg, har svårt att få jobb och så vidare.
Till och med om man är svensk och flyttar till ett nytt land...
Lyssna även på Jävla vitskallar från P1 Dokumentär
FRA:are – download torrent Piracy HA
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak
4 kommentarer:
Är sjuk sà jag orkar inte lyssna igenom länken nu men jag ska skriva mer sen.
Kan iaf säga att den största anledningen till att jag till största delen umgàs med andra svenskar här i Schweiz är att de förstàr vad jag gàr igenom, svàrigheterna att komma till ett annat land. I vàrt hemland skulle vi kanske anses vara väldigt olika varandra men pga att olikheterna till schweizarna oftast är större känner man en större förstàelse till vem man är/hur man är/varför man gör som man gör fràn en svensk.
Det ger ju oxà just trygghet. Sen är det ju sà att jag snabbare hade kommit in i samhället och lärt mig tyskan om jag hade umgàtts mer med schweizare.
Sen gàr det även oftast snabbare att fà sociala kontakter med andra invandrare, de söker kontakt i större utsträckning. Det känner jag även igen fràn min studenttid i Sverige. Det var lättare att lära känna folk i Umeà än i Sthlm eftersom mànga kom utifràn och hade behov av att lära känna nya människor. I stockholm kom färre ifràn andra städer och därmed hade de inte samma behov av att lära känna nya studenter. De hade redan sin vänskapskrets.
Jag har haft Schweiziska vänner men de kontakterna har ebbat ut eftersom de sällan haft tid att träffas och jag misstänker även att de har haft svàrt att klara ut de perioder när saknaden efter Sverige och det svenska har varit stor, de perioder när jag satt Sverige pà en pidestal. De har helt enkelt inte kunnat föstà de stadier jag gàtt igenom.
När man byter land, oavsett anledning, tappar man ofta sina vänner, sin familj, sitt spràk, förstàelse för sin identitet, värdet av sin utbildning... man blir som ett barn igen, helt beroende av andra. Det är en otroligt jobbig sits och genom att söka sig till "de egna" fàr man igen lite av sitt egenvärde... jag kan göra mig förstàdd, man kan prata "minnen", vilka tv-programm man sàg som barn etc... känna en samhörighet. Behovet av att höra samman är väl aldrig större än när man känner sig totalt utelämnad...
Som sagt.... det finns miljoner anledningar till att man söker sig till de sina och det sker oavsett nationalitet...
/Miyala
Är sjuk sà jag orkar inte lyssna igenom länken nu men jag ska skriva mer sen.
Kan iaf säga att den största anledningen till att jag till största delen umgàs med andra svenskar här i Schweiz är att de förstàr vad jag gàr igenom, svàrigheterna att komma till ett annat land. I vàrt hemland skulle vi kanske anses vara väldigt olika varandra men pga att olikheterna till schweizarna oftast är större känner man en större förstàelse till vem man är/hur man är/varför man gör som man gör fràn en svensk.
Det ger ju oxà just trygghet. Sen är det ju sà att jag snabbare hade kommit in i samhället och lärt mig tyskan om jag hade umgàtts mer med schweizare.
Sen gàr det även oftast snabbare att fà sociala kontakter med andra invandrare, de söker kontakt i större utsträckning. Det känner jag även igen fràn min studenttid i Sverige. Det var lättare att lära känna folk i Umeà än i Sthlm eftersom mànga kom utifràn och hade behov av att lära känna nya människor. I stockholm kom färre ifràn andra städer och därmed hade de inte samma behov av att lära känna nya studenter. De hade redan sin vänskapskrets.
Jag har haft Schweiziska vänner men de kontakterna har ebbat ut eftersom de sällan haft tid att träffas och jag misstänker även att de har haft svàrt att klara ut de perioder när saknaden efter Sverige och det svenska har varit stor, de perioder när jag satt Sverige pà en pidestal. De har helt enkelt inte kunnat föstà de stadier jag gàtt igenom.
När man byter land, oavsett anledning, tappar man ofta sina vänner, sin familj, sitt spràk, förstàelse för sin identitet, värdet av sin utbildning... man blir som ett barn igen, helt beroende av andra. Det är en otroligt jobbig sits och genom att söka sig till "de egna" fàr man igen lite av sitt egenvärde... jag kan göra mig förstàdd, man kan prata "minnen", vilka tv-programm man sàg som barn etc... känna en samhörighet. Behovet av att höra samman är väl aldrig större än när man känner sig totalt utelämnad...
Som sagt.... det finns miljoner anledningar till att man söker sig till de sina och det sker oavsett nationalitet...
/Miyala
Intressant, tittade på inslaget och jag kan inte annat än hålla med om vad du skriver.
Miyala
Det är så intressant att läsa det du skriver, och nyttigt för många att läsa tror jag.
Maria
Tack. Egentligen borde TV4 sända programmet igen nu innan valet, så att folk vaknar.
Skicka en kommentar