fredag, juli 14, 2023

S:t Nicolai kyrka i Simrishamn

Välkommen till KyrkoBloggen

Efter några timmar i bil var jag så framme i Simrishamn vid 17-tiden. Efter att ha installerat mig i det stora rummet (vi skulle ju ha varit två) blev det till att försöka hitta något att äta.

Då sprang jag på S:t Nicolai kyrka. Jag hade den uppskriven på listan över kyrkor jag skulle besöka på min lilla kyrkoturné (som blev rätt misslyckad). När det nu visade sig att den på riktigt låg ett stenkast från vandrarhemmet passade jag på att gå in i den när jag nu hade den framför mig.

För första gången sedan besöket i Leksands kyrka kunde jag fota kyrkorummet från läktaren. Jag fråga en kvinna innan jag gick upp och det var ok. Längst fram ser man lite av altarkoret.

Närbild på altarkoret. Det här är den äldsta delen av kyrkan. Troligtvis var koret ett fiskarkapell som man tror uppfördes före år 1161. Jag får på riktigt rysningar av sådant här, tänk er, byggd för nästan 900 år sedan! Övriga delar byggdes till under 1200- och 1400-talet samt i slutet av medeltiden.

Det finns två votivskepp i kyrkan , det här är från 1776.

Tyvärr syns det inte på den här bilden hur färggrann predikstolen är. Sidorna är målade i rött, grönt, blått och guld och visar de fyra evangelisterna och Christian IV:s monogram. Den är i renässansstil och utfördes 1626. Predikstolen hålls upp av Moses med de två lagtavlorna, en populärt motiv när det kommer till vad predikstolarna står på. Som du ser finns det ingen synlig trappa upp till predikstolen. Den som ska till predikstolen måste gå vi gång genom muren från koret.

Dopfunten är från 1100-talet och gjord i kalksten. Locket är från år 1726 och föreställer Johannes döparen som döper Jesus.

Okänd konst i vapenhuset.

Det verkade pågå någon form av konstutställning i kyrkan men jag hittade ingen information om vare sig tema eller konstnär(er).

På 1800-talet täcktes kyrkans fasad av cementputs. Tack vare konstnären Carl Milles togs putsen bort på 1950-talet och kyrkan fick då det utseende det har utvändigt än idag. Milles gillade inte cementputsen och lovade att om kommunen tog bort den skulle man få köpa en skulptur av honom till rabatterat pris. Det var ju väldigt snällt av honom, skrev hon syrligt. Nåväl. 1953 ställdes så skulpturen Systrarna utanför kyrkan. Det finns en till staty av Carl Milles utanför kyrkan. Den heter Ängel med trumpet och köptes 1978, av bland andra Lions. Tyvärr tog jag ingen bild av den.

Efter besöket i kyrkan fortsatte min jakt på mat. Det slutade med att jag gick till Ica och köpte en sallad som jag åt i vandrarhemmets fina rosenträdgård. Sedan blev det ett blogginlägg innan jag somnade.

Mina huvudsakliga källor till det här inlägget är en rapport från Riksantikvarieämbetet samt Kyrkoguider Lunds stift.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Man blir ju nyfiken på hur stor församling Simrishamn var då på 1100-talet som fick till så stor kyrka?
Det är ju inte bara EN kyrka i området. Tänker på de som tvingades bära alla stenar som de är byggda av. Men vacker blev det, och fint att de finns bevarade genom alla krig.
Tänker även på de små fiskekappellen som "Gävlefiskaena" anla i så gott som alla fiskeläget.

Anonym sa...

Glömde skriva signaturen.
Din ömma moder.

Vonkis sa...

Min ömma moder
Det ör bara koret som är den ursprungliga kyrkan, som var en liten fiskekyrka.

Anonym sa...

Ok
Den ömma modern

Anni sa...

Vilken tur att den låg så lämpligt nära ditt boende! Gillar speciellt den dolda trappan till predrikstolen.

Vonkis sa...

Anni
En riktig lyckträff :-)