Välkommen till ÄrrBloggen
På vägen hem från gårdagens intag av surströmming lyssnade vi på Karlavagnen, temat var kroppsliga ärr och jag kom att tänka på en händelse från min inte alls avlägsna barndom.
När jag gick på lågstadiet hade vi dagmamma, eller dagmammor för att vara exakt. Tror att vi hade fyra eller fem genom åren. Det här hände när vi gick hos C.
Vi hade fått i uppdrag att städa ute på gården. Vi kan inte beskyllas för att vara de mest effektiva städarna någon av oss. Det var ju så mycket roligare att leka.
Vad det var vi lekte har jag glöm, men plötsligt tar ett av barnen upp ett järnrör och slänger det bakom sig. Järnröret flyger upp i luften och landar mitt på min panna.
Smärta!
Blodet forsade.
Enligt egen utsago dog jag nästan, men det gör jag å andra sidan även när jag får en sticka i fingret så…
Min skada bestod av ett jack mellan ögonen, det behövdes inte sys men plåstras om. Dessutom fick jag starka förhållningsorder om att inte ta bort plåstret, för då skulle jag få ett ärr i pannan.
Nu var inte jag ett barn som reagerade så bra på tillsägelser av olika slag. Dessutom lät det väldigt spännande att få ett R i pannan, speciellt som jag har ett R i mitt namn.
Sagt och gjort, plåstret åkte av.
Och jag väntade på det där R:et, som aldrig kom. På sin höjd kan jag sträcka mig till att det syns ett stort i eller litet l (beroende på tycke och smak) när jag rynkar på pannan.
Så kan det gå
Läs mer
Karlavagnen
FRA:are – download torrent Piracy The Pirate Bay Kalmar Julian Assange
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
9 kommentarer:
När jag var barn var jag mäkta stolt över att jag hade ett R i läppen... som sprack när jag som ettåring ramlade över brorsans rostiga 3-hjuling. Men - de 12-åriga barnvakterna som tog ut mig på trottoaren skämdes nog när de berättade för modern....
Förresten, det ärret har liksom försvunnit i läpprynkorna, men ärret jag har rakt över ena ögonbrynen har börjat synas sen jag började noppa mina ögonbrynsbuskar.
(Törs väl knappast säga att jag fick det när jag sprang in i en trägunga, då får jag väl kommentaren som jag brukar få: Aha... jag har alltid anat att du har fått en gunga i huvudet.)
Bloggblad
Skämmes på sä, barnvakterna alltså. Hm, det där med gungan i huvudet, är det något östgötskt uttryck?
Jag har också ett ärr i ena ögonbrynet. Ett ärr som kräver noggrann ögonbrynsplockning, eftersom det delade mitt högra ögonbryn så att vilsna små strån hamnar halvvägs ner på ögonlocket om jag inte håller efter dem. Min mor menar att den incidenten (en elak krock mellan en ett-åring och ett elektriskt element med vassa kanter) är orsaken till att det alltid finns kirurgtejp hemma. Minns inte om jag lyckades ta bort tejpen eller inte, men ärren tycks komma vare sig jag vill eller inte.
Jag tyckte länge och väl att det var trist att inte ha några ärr. Alla som hade det hade ju någon häftig historia om hur de slagit sig och det var liksom lite tufft. När jag så släppt de tankegångarna lyckades jag få mitt hittills enda ärr i ena lillfingret genom att lyckas skada mig på en adventsstjärna. (En sådan där i metall med en glödlampa i.) Ett tips om ni någon gång tappar en sådan. Strunta i att försöka fånga den i fallet.
Så nu har jag ett ärr och en historia om min egen klantighet. Inte det minsta tufft någonstans.
Suzan
Dumma element...
Andelieb
Skippa det där med advent och säg kast istället. Kuuung vad häftig historia du får då!
Vilken kul barnhistoria.
Jag har ju en speciell blogg där jag skriver mina.De tilltag jag gjorde för att få uppmärksamhet.Och som i regel slutade med en dask i stjärten.Som utdelades av Pappa, som inte alls ville slå, utan skog på handen, men sa åt mig att skrika aj så högt jag kunde för att Mamma skulle bli nöjd.
Samma som jag har en sommarpratare upplevt.Minns inte vem det var.Men blev paff att vi hade så lika uppfostran.Det var ju så förr.
Hela jag är full av ärr.Även jag har ett på vänstra ögonbrynet.Jag stöp en vinternatt på en sådan där fotskrapa som fanns utanför porten.(hos en bekant)
Detta var ett kul inlägg Vonkis.
Alla har vi varit små.
Kram Mi
Vitsippan
Kul att du gillade den. jag har många fler berättelser, men de får vänta, om jag alls ska skriva om dem .-)
Vilken rolig pappa. Ser framför mig hur han "skäller" på dig.
Vinternätter är livsfarliga, såna ska man hålla sig undan.
Skicka en kommentar