Välkommen till ViloBloggen
Det tar på krafterna att ha besök i nästan en vecka, hur trevligt besöket än är. Jag är ju van att göra allt i min egen takt, att ha det lugnt och tyst när jag är hemma och göra saker som jag vill. Att då i några dagar ha folk som ska äta, vill umgås och prata och göra saker är lite ovant.
Dessutom har jag ett större behov av återhämtning och egentid sedan sjukskrivningen för några år sedan. Eller större och större. Innan sjukskrivningen hade jag så gott som inget behov av återhämtning. En av många saker som aldrig kommer bli som det var innan. En annan sak är mitt minne. Förut var det lite av min grej att jag kunde komma ihåg händelser och berättelser ordagrant. Nu för tiden har jag på sin höjd koll på andemeningen i vad som sas. Ytters irriterande, speciellt när jag ska berätta något roligt jag varit med om och hela poängen försvinner i dimman.
Päronen åkte norröver i morse och sedan dess har jag inte fått mycket vettigt gjort. Gick direkt och lade mig i sängen (otroligt skönt efter att ha lånat ut den några nätter) och sov några timmar. Sedan har det blivit tv-serier och hockey, det förra betydligt roligare än det senare. Eventuellt blir det en del av samma vara även imorgon, har ju fortfarande kvar en hel del av den goda maten Den ömma modern lagat så det enda jag behöver göra är att värma den.
#Blogg100
24/100
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
4 kommentarer:
Det där med minnet har jag ett par nära vänner som också berättar om. Jag tror inte att man förstår det riktigt innan man hamnat där (d.v.s. jag förstår vad de berättar, men har ändå svårt att på riktigt tänka mig in i hur det är).
Egentid visste jag inte ens om att jag behövde innan jag fick barn. När jag sedan var föräldraledig ett och ett halvt år och det blev lyx på hög nivå att ens få vara själv på toaletten värdesätter jag en stund ensam betydligt högre. Det är förstås ett pussel att hitta balansen mellan att ge varandra egentid och samtidigt hinna göra saker tillsammans hela familjen... för det vill vi ju så klart också.
Härligt med besök och skönt med kravlösheten efteråt... och grymt lyxigt med mammas matlådor :)
mossfolk
Det är lite som talesättet säger. En saknar inte kon förrän båset är tomt ;-)
Det viktiga är nog att en är lyhörd, både när det gäller den egna kroppen men även vad folk runt en behöver. Jag skulle aldrig vilja vara helt ensam men behöver egentid ibland, så är det nog för de flesta.
Visst är det en otrolig lyx med matlådorna, nu gäller det bara att inte äta upp dem för fort :-)
Vonkis:
Sämre närminne är vanligt redan i tidig ålder. Egentid är viktigt och det är du välförtjänt av.
T
Det är vi alla :-)
Skicka en kommentar