Vad gör man när det bara är två veckor kvar på sommarledigheten? Man åker till Sörmland med de härliga kollegorna Johanna, Lotta och Daniela, det gör man.
Vi funderade på att göra en Cher men valde att avstå.
tisdag, juli 26, 2022
Snacka om tur med vädret
Välkommen till UtflyktsBloggen
När vi åkte från Norrköping regnade det rätt ordentligt och prognosen visade att det skulle regna i Stendörren men när vi klev ur bilenslutade det att regna. Som en skickelse. Vi gick mest efter den röda leden och den var lite mer kuperad än jag trodde innan men det gick faktiskt bra att gå där ändå.
Naturen var verkligen vacker och vädret perfekt att vandra i. Molnigt och lagom varmt så man inte dog svettdöden av några steg men inte heller dog frysdöden vid fikat. Daniela spanade in badmöjligheterna och trots lurv i vattnet tog hon sig ett dopp på tillbakavägen.
Det enda som var lite läskigt på vandringen var hängbroarna. Det gungade som en gnu när man gick över dem. Min strategi var att gå snabbt i jämn takt och hålla blicken långt i fjärran.
Efter Stendörren blev det ett besök på Femöresfortet. Tyvärr hade dagens sista visning redan varit men det var inte något problem att gå runt och titta på grejerna ovan jord på egen hand.
Nära den här sjömålsroboten stod en stor strålkastare och tack vare en man i sällskapet efter oss fick vi veta att den, strålkastaren alltså, kunde man lysa upp saker med. Fascinerande.
Den gamla fyrvaktarbostaden längst ut på Femöre. Tänk att bo vid ett kustartilleri under Kalla kriget.
De här tjejerna alltså. När det är tufft på jobbet är det mina fantastiska kollegor som gör att jag orkar.
Dagen avslutades på Skärgårdsvåfflan. Ja, vi åt både matvåfflor och efterrättsvåfflor. Så gott det var och vilken dag vi fick. Det här måste vi helt klart göra fler gånger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Är du ironisk? Eller var mannen i sällskapet dement eller nått?
För det kan ju inte vara så att jag är dum i skallen? Hur som, nog vet vi väl att man med en strålkastare kan lysa upp saker!
Ni verkar ha haft en fin dag, och våfflorna blir man ju bara avundsjuk på.
Hängbroar kan vara läskiga. När jag var på Argaladeiexpeditionen var det två hängbroar vi skulle över, (ganska djupa skrev, typ Slotterdalsskrevan, men bredare). Det var bara tre plankor och grova rep. Grabben som gick först, och han sist, hade valt att gå intakt, när vi övriga tre kommit ut på bron. Det gungade, och var otrevligt värre. Nästa bro, gick vi inte upp på förrän de båda kommit över.
Härligt med fantastiska kollegor, de ska man vara rädda om.
Din ömma moder.
Din ömma moder
Han var nog yngre är mig och sa det till sitt sällskap men sa det så högt att vi hörde gott och väl.
Det fanns glutenfria våfflor men jag vet inte om det var vete i dem eller inte.
Det var två killar (varför är det alltid killar?) som gjorde så mot sitt sällskap. Varför gör man så?
Frågan är om killar är födda med en retas-gen? Som barn avskydde jag alla killar som skulle retas på diverse otrevliga sätt. En del har inte slutat fast de är tunnhåriga gubbar ...
Stendörren har jag länge velat besöka.
Men - i natt var du med mig på en kryssning! Bara så du vet ... vi hade så trevligt.
Bloggblad
Eller så har de aldrig behövt lära sig att ta hänsyn till andra utan alltid ursäktats med att pojkar är pojkar.
Det låter spännande med kryssningsdrömmen :-)
Så klart ska ni vandra i Stendörren, lederna där blir en enkel match för er.
Mansplaining alltså ...
Men Stendörren är fint, där har jag gått iland två gånger. Nu är jag betydligt mer intresserad av våffelstället. Spanar in direkt!
Anni
Ständigt denna mansplaining.
Du måste åka till våfflorna, de var så goda.
Skicka en kommentar