lördag, september 04, 2010

När ska det sluta göra ont?

Välkommen till SorgeBloggen

Kan stå och diska när det slår mig. Mormor finns inte mer.

Här om dagen brast det på jobbet, av den enkla anledningen att vi fick veta när vi ska börja jobba i januari igen för då gick det upp för mig, det blir en jul utan mormor.

Och snart fyller jag år men det kommer inte att komma något kort från mormor och jag kan inte ringa och berätta hur dagen har varit.

Den som sagt att tiden läker alla sår borde ha stryk, för det känns inte det minsta bättre nu än det gjorde när hon gick bort i slutet av maj. Inte det minsta. För hon är fortfarande borta.


FRA:are – download torrent Piracy HA
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack
Free Dawit Isaak

7 kommentarer:

Om mig sa...

Förstår precis vad du menar!!!! Jag saknar min mormor på samma sätt...å det har inte gått över det minsta trots att det gått snart två år. Dom har ju alltid funnits för oss...å då är det ju klart att de fattas oss!!!!! Visst generationers gång, tacksam för den tid vi fick....jo jag vet allt sånt och vet att det är sant...men jag vill ändå ha min mormor!!!
En stor kram till dig

Vonkis sa...

Om mig
Ja, de där plattityderna gör mig galen. Ska man sakna en person mindre bara för att hon eller han fick ett långt liv?

Kram på dig med. Och tack.

Lena sa...

Precis så kände jag i många efter att min mamma gått bort. Hon hade precis fyllt 63 och jag 35. Nä, tiden läker inte alla sår, men saknaden blir annorlunda.

Anonym sa...

Det är ingen tröst, utan kanske heller fakta. Man brukar säga att ett "normalt" sorgearbete tar 7 år.
Fatta 7 år!

Men vad är ett "normalt" sorgearbete?

Saknaden är så himla stor! Den enda trösten är väl att hon fick vara relativt pigg och medveten hela tiden...

Din ömma moder

Anonym sa...

Massor av kramar till dig vännen! Tänker pà dig!!!!

/Miyala

Andelieb sa...

Mormor gick bort när jag var 9. Jag saknar henne än. Blir ledsen när jag inser att jag inte riktigt minns hur hennes röst lät, hur hennes hembakta kanelbullar smakade, hur hon resonerade om livet. Blir glad när jag minns småsaker som hon sagt eller gjort och inser att hon på många sätt inspirerat mig till att få många bra grundvärderingar i livet och hon uppmuntrade många bra sidor hos mig. Önskar att hon fått träffa min make och vårt Lilltroll. Men tror också att jag kommer att träffa henne igen.

Jag tror att tiden läker sår. Men jag tror också att vissa saker lämnar ärr som man får bära med sig så länge man lever. De kanske inte besvärar en varje sekund men de finns alltid där.

Kram på dig

Anonym sa...

Kram! Precis så är det! Man fortsätter sakna, det enda tiden gör är att man vänjer sig vid att det är det man gör.
KRAM till dig!

/L