Under en stor det av matlagandet hade jag den ömma modern i telefonen. Jag skulle bara fråga lite snabbt om jag kunde använda älgköttet till kalops eller om det var något annat kött man använder men vi pratade nästan 90 minuter. En sak vi avhandlade var vad som händer sedan, när man kan börja umgås med folk igen. Under studietiden och under loven de första åren jag jobbade som lärare, då det bara erbjöds kortare vikariat, arbetade jag extra inom äldreomsorgen. Om det inte varit för att kroppen är som den är hade jag kunnat tänka mig att gå tillbaka dit för det är på många sätt väldigt roligt att jobba med äldre människor. Jag kan faktiskt sakna att ha gamla människor omkring mig så en tanke jag har, som säkert är både orimlig och märklig, är att kontakta kommunen och höra om det finns något intresse av att en sådan som jag (lite lätt knasboll) någon helg nu och då kommer på besök till något äldreboende och surrar med någon tant eller farbror som bor där.
Det skulle vara roligt att slänga käft med en surgubbe eller prata om vad som helst med både tanterna och gubbarna. Nu finns det nog organisationer som besöker boenden under vardagarna och vem är jag att komma här och tränga mig på och allt sånt, men drömma kan man ju göra.
