Den sextiosjunde dagen: Barnträff, blommor och telefonterror

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag sextiosju i isolering. Efter jobbet idag blev det en promenad till Åbackarna och Färgargården för att umgås ute på lagom avstånd med Suzan och barnen. Håll i er för nu blir det bilder en masse.

Fotograferandet började redan på vägen till Färgargården. En liten magnolia som fortfarande blommar. Som av en händelse stod det här lilla trädet i mitten av en lång och brant uppförsbacke så det var en välkommen fotopaus. Jag gick även förbi den stooora magnolian i Strömparken men den hade blommat över.

Väl vid Färgargården blev det fika och prat om allt från Andréexpeditionen, att börja på högstadiet, målning och att snart börjar Sommarlov på SVT så då kommer jag ha något att titta på varje dag. Som ni ser hade vi strålande väder. Det var välbehövligt att träffa barnen mer än någon minut när de följt med Suzan för att lämna en matkasse och de stått i trapphuset och pratat. Jag har saknat dem.

När vi fikat klart hade barnen spring i benen så vi gick till rhododendrondalen som ligger precis i närheten och nu, nu blir det blommor. Ni får dock hålla till godo med att kvalitén på bilderna är varierande. Fota blommor i starkt solsken och motljus är inte det lättaste.

Rhododendrondalen är verkligen ännu en liten pärla vid Motala ström. Jag trodde att det var Norrköpings kommun som skötte parken men ikväll har jag lärt mig att det är en ideell förening som planterar och vårdar blommorna. Titta bara på färgen på den här. Tyvärr kan jag inte namnen på någon av sorterna, det finns över hundra olika sorters rhododendron och ett tjugotal azaleor i dalen.

Den växer och växer rhododendrondalen. På den här platsen blev det lite väl trångt om man mötte någon. Kanske skulle man sätta upp en skylt om enkelriktat.

Tycker att själva blomman på den här påminner lite om en av mina favoritblommor, clivia eller mönjelilja som den också heter.

Eftersom det finns så många sorters rhododendron har de kommit olika långt i sin blomning. En del har blommat ut, på andra är knopparna precis på väg att slå ut. Titta så fin den är. Det ser ut som att det är små in-och-utvända fickor på den.

Liten men lysande, speciellt med den där mörkare området längst upp.

Snart har den här blommat över men än finns det liv kvar.

Gult, orange och rött har blivit mina favoritfärger på blommor. Som det sprakar om de färgerna. Drömmen vore att ha en trädgård fullproppad med blommor och buskar i de färgerna. Och så någon blomma i lila, för M's skull...

Fuskar lite med några kollage så ni inte alldeles får dåndimpen.

Någon dag framöver, när benen och fötterna återhämtat sig lite, ska jag gå tillbaka och sätta mig på en bänk för att läsa.

Den här skruttan alltså. Henne har jag känt sedan hon föddes. Då fik hon plats i mina två händer. Efter sommaren börjar hon högstadiet. Det är en uttjatad fras men vart tog tiden vägen?

Det är något speciellt med vatten. Många gånger kan jag sakna att bo vid havet, speciellt när någon familjemedlem hemma lägger upp bilder från kusten. Men det här är ett rätt bra substitut.

Kommunen (för det här måste väl vara kommunens ansvar?) har ordnat många fina viloplatser för både människor och djur här vid Åbackarna. Det är som gjort att läsa om Andréexpeditionen eller om Harry Potters fortsatta äventyr här.

När jag gick hem kom jag på att jag inte fotat själva Färgargården. Så kan man ju inte ha det. Den här bilden var en ren chansning. Solen bländade så att jag inte kunde se något alls på skärmen. Jag tog två bilder och på den andra lyckades jag ha fingret över halva bilden så det var ren tur att det blev något foto alls. Här brukar det vara både vår- och höstmarknad. I år blev det ingen vårmarknad, på grund av orsak men kanske kan det bli en marknad till hösten igen.

På hemvägen gick jag förbi en öppen port och såg att trapphuset där inne var otroligt vacker med den böjda trappan och det utsmyckade fönstret. Tänk vad vackert som kan gömma sig bakom en port. Tyvärr vågade jag inte gå in för att fota, det kändes nog fräckt att stå i portöppningen och göra det. 

Det blev en blomma till. Vid Rådhuset står några stora krukor (eller kallas de för urnor när de är väldigt stora?) fyllda med tulpaner i samma färger som de i Carl Johan Park. Då måste man ta en närbild. Ni får tacka er lyckliga stjärna att det inte finns någon makrofunktion på min mobilkamera och om det finns är det inget jag hittat.

När jag gick hem pratade jag med den ömma modern. Tyvärr ringde SIFO och störde flertalet gånger under promenaden. De ringde säkert fem gånger så till slut svarade jag. När jag informerade kvinnan som ringde att jag pratade med någon annan som ringde från SIFO under gårdagen och redan då sa att jag inte ville delta i deras undersökning. Jaha så hon och sedan blev det tyst. Hon hade lagt på! Utan att säga hej då eller någonting. Bara ett jaha. Dagens ungdom.

Och ingen Anders Wallensten på dagens pressträff heller.

Modo vårt Hjärtelag 
Sverigedemokraterna i Riksdagen - Nej tack 
Free Dawit Isaak