Välkommen till SkolBloggen
Skolan ska tydligen fixa det mesta med barnen nu för tiden. Vi lärare ska inte bara undervisa barnen i olika skolämnen som historia, samhälskunskap, matematik och svenska, Vi ska även fostra barnen, lära dem vad som är rätt och fel, vi ska lära dem att simma, helst borde vi lära dem livräddning och nu borde vi tydligen även ha huvudansvaret för att barn och ungsomar lär sig om sex- och samlevnad. För det är ju så jobbigt för föräldrarna att prata med sina barn om sånt. För att inte tala om hur pinsamt barnen tycker att det är.
Vad i hela friden har föräldraansvaret tagit vägen?
Föräldrar ska helst inte behöva göra läxor med sina barn (för skolan borde ju kunna stå med läxhjälp), skolan eller någon idrottsförening ska lära barnen att bli bra medspelare, att ha en bra samarbetsförmåga. Om ett barn har en dålig självkänsla eller självbild så är det skolans fel och så vdare.
Vart har föräldrarnas ansvar i det hela tagit vägen?
Ursäkta mig men om man har kunnat göra ett eller flera barn borde man rimligtvis kunna brätta hur barn blir till och hur man ska göra för att det inte ska bli barn med för den delen. Tycker man att det är läskigt borde man kanske överväga att gå en föräldrakurs, om man ens ska skaffa barn.
Läs mer
Aftonbladet Aftonbladet
FRA:are – download torrent Piracy HA
Modo vårt Hjärtelag
Sverigedemokraterna ur Riksdagen - Ja tack
Free Dawit Isaak
16 kommentarer:
Haha! Klockrent Veronica och jag kan nog inte hålla med mer än jag gör. Ni ska vara psykologer, föräldrar, tränare av olika sorter. Dessutom får ni väl snart börja städa lokalerna. På vissa ställen gör de det t.o.m. har jag hört det ryktas om. Förutom detta ska ni dessutom vara fler och fler timmar i skolan, för ni jobbar ju aldrig hemma, eller hur?;) Det är fasansfullt hur det har blivit. Skrämmande i själva verket. Det var illa redan när vi gick i gymnasiet enligt vad mamma berättat och det blir bara värre. sex- och samlevnad kan jag se en poäng med att ha i högre åldrar i skolan för att fånga upp de som inte har föräldrar som bryr sig om att berätta om säker sex och så vidare. Jag tycker det är naturligt egentligen att en skolsköterska har en sådan undervisning. Att berätta om hur barn blir till, känns dock inte som det är skolans uppgift över huvud taget. Herregud, om det är så pinsamt, räcker det väl med att gå till bibblan och låna en bok och sätta den i barnens händer. Finns många många böcker anpassade till barn i olika åldrar.
Tyvärr kan jag tycka att det varierar väldigt mycket hur mycket ansvar föräldrar tar. Många tar ett stort ansvar och vissa tycker att skolan ska göra allt. Vi har haft föräldrar på förskolan som har ställt sjuka krav på pedagogerna som redan gör ett otroligt bra jobb. När jag ifrågasatt dessa föräldrars påhopp på pedagogerna, får man ofta höra att "ja, men du kanske bryr dig om ditt barn, men det finns de som inte har det så lätt hemma". Jag tror dock inte lösningen är att man tar över förälderns ansvar i alla frågor. Däremot har man i stället ett ansvar att rapportera när barn far illa så att de rätta insatserna kan sättas in. Personal på förskolan har inte kompetens eller resurser för att lösa alla sociala problem som barn kan befinna sig i.
Nej, som sagt, det är inte bra. Inte bra alls.
Är det inte lite väl orättvist att man ska dra vinsten i föräldralotto för att leva ett någorlunda fungerande liv? Vi vet att sexualundervisningen i skolan är rent kass som den är. Hur mycket bättre kan den så bli om man lämpar över den på föräldrar som kanske bara kan en typ av samlag och en typ av skydd? Att kunna simma, att kunna första hjälpen och att kunna skydda sin kropp något så när mot de skador och sjukdomar som kan följa av sex är sådant som vi vet skiljer mellan liv och död i många fall. Hur kan man bara sluta lära ut sånt?
Skoggie
Precis!
Marie
Nej, alla barn har tyvärr inte förmànen att fà bra föräldrar men ska skolan ta över ansvaret för alla barn däför? Jag har tillbringat en massa àr pà universitetet för att arbeta med att undervisa barn, inte för att vara deras extraförälder.
Allt mindre av min tid gàr àt till att undervisa barn, istället fàr jag göra allt annat. Det ska ringas föräldrar, reda i konflikter som skett bàde under och efter skolan, föräldrar ringer kvällstid och ditten och datten. Sedan kommer det rapporter att barnen inte lär sig ordentligt med saker i skolan. Men är det sà konstigt dà, när vi knappt har nàgon tid till att undervisa dem?
Det är sà himla lätt idag att skjuta över en massa ansvar pà skolan, ska inte föräldrarna ha nàgot ansvar för sina egna barn?
Jag säger inte att vi i skolan inte ska prat om sex- och samlevnad överhuvudtaget. Jag säger däremot att föräldrarna inte kan skjuta det ifràn sig för att det är "obehagligt" och säga att det där fàr skolan sköta.
@Marie: Kan man inte lära sitt barn om sex eller att ta dem till simskola eller låta dem gå med i scouterna eller ... bara ta något ansvar för de liv man satt till världen så kanske man inte borde ha barn?
Världen är orättvis, det snabbare folk lär sig det desto bättre. Vissa är födda med silversked i munnen, andra är födda i Afrika utan tillgång till rent vatten.
Varför ska stat, kommun och landsting lägga resurser på föräldrar som är för lata för att ta sitt ansvar? Varför ska jag som skattebetalare behöva lägga mina skattepengar till lata föräldrar som kräver att skolans resurser ska användas så att de slipper ansvar? Varför ska mina barn behöva genomlida skolans undermåliga sexualundervisning bara för att vissa föräldrar inte vågar prata om det hemma?
Visst är det synd om barnen för att föräldrarna är lata, det sticker jag inte under stolen med, men någonstans måste gränsen dras. Livet är inte rättvist. Om inte gränsen dras, hur långt går det innan den dras? När barnen till de lata föräldrarna får en personlig barnflicka till varje barn tills dess att barnen flyttar hemifrån?
Aja, lika bra att sluta här...
Är det inte läge att skilja föräldrakontakten från undervisningen, då? Allt det här handlar om att skolan inte har resurser, inte om tjänsterna i sig. Ifall det fanns lärare som var där för just sexualunervisning eller simning, så skulle man inte behöva ta tid från andra ämnen.
Men om ni ninte orkar bry er om enskilda barn hälsa (personligen hade jag aldrig lärt mig simma utan skolans simprogram, medan det fortfarande fanns), tänk på den stora bilden. Storbrittannien har en statistik på tonårsgrviditeter, just för att deras sexualundervisning är så dålig. Kan man peka finger och kalla dessa föräldrar oansvariga när barnen blir lika dåligt, eller knaske sämre förebredda på vuxenlivet än vad de själa är? Och vad gör inte det för undervisningen när eleverna måste prioritera sina barn? På ännu hägre nivå kan man bara ta AIDSepedemin. I Afrika sprids den på grund av okunskap, och bekämpas med att man försöker nå ut med information om kondomer. Här i väst bekämpades epedemin med att hbtorganisationer ansträngde sig för att de folk kunskap om säker sex av samma anledning(något åtmistone de flesta lesbiska skolbarn fortfarande saknar helt), och klamydiaspridningen talas om på samma sätt. Här har vi tre exepem på situationer där föräldrar står lika handfallna som barn, antingen för att sjukdomarna själva eller den sexuella praktik som sprider dem ligger utanför deras erfarenhet. Hur kan ni säga att deras kunskap ska räcka då?
Återigen, det handlar om lata föräldrar. Det är de som är de vuxna och som ska handleda sina barn. Har de inte kunskap om något så är det dags att ta reda på det! Det är inte så svårt att ta kontakt med en ungdomsmottagning eller sexualrådgivare för att ställa de frågor barnen behöver svar på.
Marie
Det vore nog svàrt att skilja pà föräldrakontakt och undervisning. Om en tredje part ska meddela föräldrarna omdet har hänt nägot under dagen är det nog lätt att det blir missförstànd eftersom "rapportören" inte var pà plats".
Mer resurser till skolanvore inte alls fel, det vore underbart at hinna med det som är tänkt att man ska hinna med. Men som sagt var. jag säger inte att skolan inte ska a nàgon undervisning alls om sex och samlevnad. Mina vänner vet mer än väl att det är ett ämne jag brinner för. Det jag vänder mig mot är den där mentaliteten att föräldrar inte ska behöva ta i fràgan alls för att det är "jobbigt". Som Mathias skriver, läs pà, fràga om ràd, men undvik inte ämnet. Vad är nästa sak som föräldrarna ska slippa i sà fall? Att lära sina barn hur man äter? Att borsta tänderna? Hur man klär pà sig?
Jag fick en flashback till min egen barndom när jag läste inlägget och kommentarerna här. Jag började nämligen fundera på hur mina föräldrar agerade kring "det jobbiga ämnet sex.
Minns att de aldrig gjorde någon jättegrej av det. Det var som alla andra saker man kunde fråga om. Jag frågade ofta mamma och pappa om saker och fick svar som jag kunde förstå. Det kunde handla om hur bilen fungerade, hur man lagar pannkakor eller vad en kondom var för något. Det var inget som var pinsamt eller jobbigt just när det gällde sex.
Inser nu att jag haft rätt bra föräldrar. Måste nog passa på att tacka dem för det vid tillfälle, och inspireras av dem i mitt eget föräldraskap.
F.ö. håller jag med om att skolan inte kan ta hand om allt som vissa föräldrar inte orkar/vill prata med sina barn om. Man har absolut ett ansvar som förälder att lära sitt barn en hel del om livet. Det kan man inte bara lämpa över på skolan.
vonkis: Naturligtvis kan det vara bra att markera för föräldrar att detta är något de måste kunna klara, men samtidigt gäller det att vara realistisk. Min lillebror är nu 16 år, med föräldrar runt 60 som alltid har bytt kanal när en sexscen kommit på teven och som blir knäpptysta när samkönad kärlek kommer upp. Om man har växt upp i en miljö som liknar denna det minsta, går det inte att vänta sig att barnen själva ska komma med frågor. Samma sak med jämställdhet, förresten. När den kulturen är så stark, är det inte realistiskt att folk ska bryta sig ur den bara för att man ber dem.
Marie: Vad har föräldrarnas ålder med saken att göra? Mina föräldrar är nu pensionärer och har absolut inga problem med att prata om homosexualitet. Visst var synen på jämställdhet annorlunda när de växte upp men de tar in en massa. De lyssnar på sina barn när vi pratar om det. Så jag tror inte det är en generationsfråga utan det handlar om inställning.
Och en del av föräldraansvaret anser jag vara att skapa en sådan hemmiljö att barnen känner att de kan fråga om allt. För så himla unika och fantastiska tror jag inte att just mina föräldrar är, även om jag älskar dem väldigt mycket :-)
Men hur ska man försäkra att folk efterlever det ansvaret?
Men hur ska man försäkra att folk efterlever det ansvaret?
Marie
Grundfràgan kvarstàr ju dock. Ska samhället ta över allt ansvar för alla barn? Det gàr aldrig att garatera nàgonting när det händlar om människor. Vi kan inte garantera att föräldrar inte slàr sina barn, att föräldrar inte säljer sina barn till sexköpare. Vi kan inte garantera att alla föräldrar tar ansvar oc hlär sina barn att äta nyttigt, att borsta tänderna morgon och kväll och sà vidare. Men det innebär inte, i alla fall inte för mig, att alla föräldrar ska kunna avsäga sig det ansvaret och överlämna det pà skolan eller nàgon annan myndighet/institution.
I sà fall kan vi lika gärna ha människorfarmer där folk avlar fram barn för att sedan lämna över dem pà samhället.
Man måste få dra en gräns från skolans sida. Hur mycket ansvar är man egentligen tvungen att ta som skola?? All skolpersonal har redan ett ansvar att anmäla när ett barn far illa på olika sätt. Sedan är det socialen med sin specialkompetens som måste ta sig an problemen av allvarligare sort.
Vad gäller sexualundervisningen så tycker jag att det är rätt solklart att alla här har uttryck att det ska finnas men frågan gällde ju om skolan ska ta hela ansvaret och vara de första som pratar om sex med barnen bara för att föräldrarna tycker att det är jobbigt. Dessutom spelar det ingen roll om man har sexualundervisning i skolan tror jag om inte föräldrarna också tar sitt ansvar och pratar med barnen om vikten med säker sex. Det räcker inte att skolan talar om detta. Alla måste hjälpas åt med att skapa en positiv attityd till säker sex.
Jag har också varit lyckligt lottad med att ha en mamma som har pratat om sex med mig. Hon berörde väl inte samlag som sådant direkt utförligt men pratade om hur man skulle göra för att inte bli smittad av sjukdomar. Sedan fanns det ju pedagogiska böcker hemma som vi kunde titta i. En del barnböcker berör samlaget väldigt detaljrikt och man behöver inte ens fråga så mycket efter att ha tittat i dem! Min mamma såg detta ansvar som minst lika viktigt som att prata om att man måste borsta tänderna två gånger om dagen för att inte få hål. Jag tror inte att hon tyckte att det var direkt kul att prata om det. I själva verket tror jag hon tyckte det var rätt pinsamt ibland, men hon gjorde det. Det är ju våra barn vi pratar om. Vi måste ta vårt föräldraansvar för att se till att de inte far illa!
Jag tycker att föräldraansvaret delvis har urholkats med åren. Ibland så upplever jag det som att få fort det är något problem med ett barn så är det skolans fel och skolans sak att lösa.
Min inställning till den här frågan utesluter inte att jag tycker att man kan och ska ha en dialog med skolan när ett barn har det tufft t.ex. Däremot kan man inte förvänta sig att skolan är den som ska ha huvudansvaret att lösa problemen. Skolan kan på många sätt hjälpa till att erbjuda barnet en stabil grund men det ska vara inom den pedagogiska verksamhetens ramar.
Lärarna utbildar sig för att undervisa elever i de olika ämnen som de specialiserar sig i. Jag vill att de ska ägna sig åt just detta och inte åt en massa andra saker. Dessutom tycker jag att det är anmärkningsvärt hur mycket mer arbetsuppgifter lärare har nu jämfört med förut. De har utökad arbetstid under terminerna för att ha ledighet under sommaren. Trots detta tycker jag att det verkar som att man ändå använder sig av sommarledigheten för att legitimera att de ska ta sig an ytterligare och ytterligare uppgifter. Som om de vore så otroliga bortskämda med sommarledigheten vilket de inte är. De har redan jobbat in den i tid! Dessutom jobbar de ännu mera hemma, vilket de aldrig får betalt för! Fortsätter utvecklingen på det här sättet blir de till slut livegna jue..=/
Oj oj oj, vilket hett ämne. Jag tänkte inte lägga mig i debatten mer än att säga att jag förstår båda parter. Ett barn ska inte vara dömt för att dess föräldrar är av dåligt virke. Men frågan är om det verkligen bara är skolans ansvar då.
Det jag ville skriva och säga var, tack. Tack till Skoggie för att du förstår hur det är att vara lärare. Jag jobbar inte som lärare nu men blir fortfarande lika ledsen jag blir när folk inte förstår hur det är. Ibland önskar jag att lärare kunde ha en stämpelklocka och att när dagen var slut så lade man ner allt arbete, oavsett om man hunnit ringa alla föräldrar, rättat alla prov, förberett alla lektioner och rett ut alla konflikter. Då kanske man skulle få upp ögonen för hur oerhört mycket obetalt arbete lärare utför.
Vonkis och Skoggie: Ni skriver precis så som jag tycker. Fler kommentarer överflödiga :-)
Skicka en kommentar