onsdag, juli 22, 2020

22 07 11

Välkommen till MinnesBloggen

För nio år sedan gick en högerextrem terrorist under en dryg timme runt på Utöya bland ungdomar från AUF på läger och sköt. 69 människor mördades. Dessförinnan hade han sprängt regeringsbyggnaden i Oslo och dödat 9 personer där.

Terroristen menade att Norge var under en kulturmarxistisk attack där massinvandring skulle förstöra och islamisera hans land. En världsbild han delade och delar med många. Målet med attacken mot AUF:s sommarläger var att stoppa rekryteringen till Arbeiderpartiet som han menade bar skulden till att det norska samhället var hotat.

Men det här motivet visste vi inte om de där första timmarna. Då var folk säkra på att det var militanta islamister som utfört sprängdådet i Oslo. En företrädare för KDU i Stockholm skrev på sin facebooksida att han satte hela sin månadslön, med OB-tillägg, på att det var just så. En då högt uppsatt SD-are skrev att Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas Men de var inte ensamma om att göra det antagandet

Under de timmar som gick från bomben i Oslo till att den blonda norska nationalisten greps blev norska muslimer och de som såg ut att ha rötter i muslimska länder attackerade både verbalt och fysiskt. En slöjbärande kvinna blev attackerad av en person som undrade vad hon och hennes folk nu hade ställt till med. En ung kvinna som arbetade i en kiosk fick frågan av sin granne och kund om det var hon som hade bombat i stan. Andra blev bespottade. På twitter gick meddelandet ut att En pakistanier går genom Sofienbergsparken. Folk på puben på hörnet presterar att ge honom en Hitler-hälsning och ropa otidigheter.

Även här i min blogg märktes hatet av. Efter bara några timmar fick jag kommentaren Du kanske borde plocka bort den där jävla "Vi gillar olika" handen som täcker halva ditt nylle. Har ganska svårt att på allvar tro att du känner någon empati för Norrmännen annars. Det är tack vare såna som dig som kräken finns även i vårat land.

Det här behovet av hämnd försvann som genom en knapptryckning när norsk polis gick ut med att attentatsmannen var gripen och att han var norsk. Inga blonda män blev attackerade i Oslo. Nu skulle man istället visa kärlek och hålla ihop.

Istället gick människor från brunhögern ut och sa att det var osmakligt att försöka göra politik av det som hänt, samtidigt som Sverigedemokrater både i och utanför riksdagen menade att om det inte varit för mångkulturen, islamiseringen och massinvandringen så hade den norska nazisten inte känt sig hotad och behövt ta till sådana medel.

Vi var många som förfärades över det här, som pratade och skrev om att gärningsmannen inte agerade i ett vakuum, att de åsikter han förde fram i sitt manifest delades av många. Men vi fick höra att vi var alarmister, överkänsliga och fåniga. Visste inte vi att det bara är en pytteliten klick människor som inte gillar invandrare? I andra länder i Europa fanns det kanske högerextrema åsikter men inte i vårt fina land, toleransens högborg.

Men steg för steg flyttades gränserna. Det som för nio år sedan sågs som främlingsfientligt, högerextrem och rasistiskt är idag vardagsmat. Nu pratas det om flöden, volymer, vikten av svenskhet och svenska värderingar, anpassning och assimilering istället för integrering. Om tak för hur många människor som ska få komma hit och tillfälliga uppehållstillstånd

Om andrum. 

Politiken som förs fram har nästan bara en inriktning. De dåliga resultaten för svensk skola blir bättre om invandringen minskas. Fler kommer få snabbare och bättre vård om invandringen minskas. Sveriges fattiga pensionärer kommer få det bättre om invandringen minskas. Hade det inte varit för invandringen hade brottsligheten varit lägre, bostäderna bättre och alla hade haft bra jobb.

Vi som pratar om en human flyktingpolitik och människovärde istället för stängda gränser och stopp för anhöriginvandring, om vikten att satsa på skolan och socialtjänst istället för hårdare tag mot brottslighet i utsatta områden och hårdare krav på försörjning, språkkunskaper och var man bosätter sig får höra att vi är vänsterextremister, vänsterblivna, godhetsknarkare, pk.

Anders Behring Breivik sa att samtiden inte förstod honom men att han med tiden skulle få rätt, att fler skulle våga gå ut offentligt och säga det han sagt.

Tyvärr verkar det som att han hade rätt.


5 kommentarer:

Andelieb sa...

Jag kan bara hålla med. Det är skrämmande hur mycket gränserna flyttats. Jag trodde först att det skulle gå att med logik motverka den utvecklingen, men tyvärr verkar det inte heller vara en möjlig väg ("Jag skiter i om det är sant. Det är för jävligt ändå" är ju skrämmande verkligt alltför många gånger)

Anonym sa...

Så viktigt det du skriver!
Vårt sätt att se på samtiden och våra medmänniskor har verkligen förändrats till det sämre. Gränserna förflyttats. Det man inte tänkte då, skriks nu högt. Vet att du varnade för detta för många år sedan.
Tack för din text ❤️

Bloggblad sa...

Mycket välformulerat och jag håller med i allt. Jag är inte den debatterande typen, men jag beundrar dig och alla som står på barrikaderna - även om det sköts hemifrån i karantän.

Tänkte för en stund sedan på den dagen - jag kom hem från ett gig och var nöjd och glad och tyckte att allt var ljuvligt skönt under äppelträdet i skuggan. Tog fram mobilen och kollade på facebook och förstod att något hemskt höll på att hända, och efter ett antal klickningar började sanningen växa fram och den ljuvliga känslan förbyttes till skräck och fasa.

Anni sa...

På något sätt är dessa otäcka åsikter som andra otäcka saker - hör/ser/gör man dem tillräckligt ofta blir de inte lika otäcka längre (?) och kanske att de till och med är sanning ... För inte kan väl så många ha fel? Och så blir de fler och fler som har dessa otäcka åsikter.

Jag glömmer aldrig den natten. Innan jag lade mig hade jag förstått att omfattningen var så mycket större än man anat. EFIT var det dagen efter, men min första bild är på ljuset jag tände för de drabbade. Sedan väcktes vi av bussbranden vid vårt hus. Ser att du kommenterat inlägget.

Vonkis sa...

Andelieb
Visst känns det hopplöst många gånger. Jag tycker det är ganska många i övrigt vettiga människor som hoppar med på tåget. Skrämmande.

Anonym
Mm, har sagt det här länge man jag bara överdrev och ville skrämmas...

Bloggblad
Tack.
Jag skriver inte om sånt här lika ofta längre för jag orkar inte, vilket i och för sig visar hur privilegierad jag är.

Anni
Visst vänjer man sig, det är en del av det otäcka. Det som var otänkbart för några år sedan är vardagsmat idag.

Jag hade svårt att sova den natten. Var hos mina föräldrar och satt vid deras dator och följde uppdateringarna.