Dag trehundratvå i isolering. Den här dagen har varit i stort sett händelsefattig. På arbetstid och lite mer har jag skickat och läst mejl, pratat med it-enheten, skrivit på några kartläggningar, pratat med några kollegor om kartläggningar och väntat på att specialpedagogen skulle ringa (det gjorde hon inte).
Utanför arbetstid har jag presenterat mig i kursen om medeltiden och laddat ner några dokument som hör till kursen. Jag har bråkat med Willys hemsida som har haft tekniska problem för tillfället hela dagen. Det har blivit telefonsamtal med Suzan, plöjning av några avsnitt av The office (är på sista säsongen nu) och så har jag lyssnat på några poddar, bland andra Jakten på Usama bin Laden från P3 Dokumentär och Hjärndimma "Jag har praoat som dement) från Vetenskapsradion på djupet om långtidscovid.
Det ser mycket ut men det är sådan här dagar jag bara vill skrika och kasta saker på väggarna.
Det hade varit bra om jag kommit ut på en promenad men det hanns inte med innan det blev mörkt, bland annat eftersom jag väntade på det där samtalet och jag behöver sitta vid datorn för att kunna skriva när hon ringer.
Ja ja, det hinns kanske med imorgon.
4 kommentarer:
Ja du, den känslan ... du har ju ändå nåt vettigt att göra i tristessen. Jag har gått och gått och gått idag med. Tårna klarade sig ett par kilometer längre med fårskinn, men ... sen fick jag börja vifta på dem. De fryser till på en halv sekund. Ingen förvarning.
Sen läsa bok ... skriva ett mail ... slötitta på tv - och så repris på det. Idag gäller halvfasta, så jag har inte ens haft maten att se fram emot 🥺
Jag har inte RÅD att gå upp i vikt. Garderoben är helt anpassad till magiskt tal som inte får överstigas om jag ska kunna knäppa kjol och byxor.
Bloggblad
Det är 3-4 timmar om dagen jag har något vettigt att göra, skulle kunna vara det dubbla men då blir det som sagt orättvist enligt cheferna. Skönt att tårna klarade sig längre men jobbigt att det pang på sådär.
Visst blir det mycket slötittande på tv, sånt man ite ens är intresserad av men datorn eller tv:n går ändå bara för att det ska hända något. Många dagar har jag ingen hungerkänsla alls utan kan komma på vid 16-18 att jag inte ätit något på hela dagen.
Att väntan på ett samtal/en hantverkare/whatever kan styra en hel dag och sedan kommer det inte ens - sådant kan göra mig tokig! Jag förstår fullständigt att du behöver avreagera dig. Kanske köpa en boxboll?
Anni
Du, där sa du något! Det sitter några krokar i taket så en liten boll kanske kan funka :-)
Skicka en kommentar