Jag vet att mina inlägg inte varit så ljusa och positiva senaste tiden men det är svårt att lajva glädje just nu. Inte ens att Linn Svahn vinner ett distanslopp med norska deltagare får mig på bättre humör.
------
lördag, januari 30, 2021
Den trehundrafjortonde dagen: Det puttrar på
Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag trehundrafjorton i isolering. Kylan till trots blev det en promenad på knarrigt underlag idag och jag var inte ensam om att ge mig ut i solen så det blev en lite kortare utevistelse än jag tänkte. Men men, jag kom ut i alla fall, det är alltid något.
Tog mig faktiskt ut på en eftermiddagspromenad och det gick bra tills jag kom till Saltängsbron. Där, på den breda gång- och cykelbanan mötte jag ett sällskap på sex eller åtta personer som tyckte att de skulle gå brett i par, mitt i gångvägen, så det blev för mig att plumsa i snödrivan. Ni ser, optimistjollen Vonkis är still alive and kicking
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Skönt med promenader, vi har haft -17 som kallast idag. Så vi har ägnat oss åt skidåkning och stickning. Nu har jag fått på armarna och bålen på samma rundsticka, så det är 370 maskor per varv. Snart, om 10 varv, är det dags med mönsterstickningen i oket.
Förstår att du blir less arg och låg, mellan varven
Förstår verkligen det. Jag tycker man aldrig kommer på så mycket om vad man ska göra när man inte kan. Det blir det ju inte bättre av.
Hoppas på bättre prommenadväder 8 morrn och att folk fattar att men går på rad när man möts.
//Marianne
Taggtråd i själen får man ibland, och just då känns den oövervinnerlig.
Bra att du hittat rodret på optimisten igen och strongt att du tog dig ut på ännu en promenad! ☆♡
Jag letade upp en film; Tears of the sun med Bruce Willis.
Nu kämpar vi vidare!
Det är verkligen inte konstigt att du är less och inte tycker att något är speciellt roligt för tillfället! Och ja, varför gör folk så, d.v.s. går i bredd och sedan inte flyttar sig när de får möte?! Var också tvungen att tvungen att kliva runt i snön (den är djup dessutom, vi fick säkert 25 cm på ett dygn i veckan) för att undvika att krocka med folk.
Vilken makalöst fin bild du fick ändå!
Tips: du kan stanna och vråla ”AVSTÅND - JAG HAR KOLERA” eller nåt sånt. Fast jag vet, det är svårt. Jag mötte en karl på en smal stig häromdagen. Han ansträngde sig inte ett dugg för att maka åt sig. Låtsades att han inte såg mig. Jag klev upp i sluttningen på min sida och höll andan.
Mitt enda botemedel mot tristessdepp är just att gå och gå och gå. Speciellt uppiggande är det att gå på nya ställen. I dag såg vi så många fantastiska gamla och nya sommarstugor i Arkösund + härliga vattenvyer, att jag var riktigt glad efteråt.
Marianne
Så kallt har vi inte haft tack och lov men snön ställer till med en del elände. Nu (tisdag) snöar det ganska mycket igen.
370 maskor på ett varv, herre min je, hur lång tid tar det att sticka ett varv?
Nu kommer jag inte ens på saker att göra förutom promenaderna i stan som jag är less på, vattna blommor, glo på tv och läsa lite.
Annis
Taggtråd i själen, det var ett bra uttryck för det är så det känns.
Det där med optimistjollen var ironiskt menat :-)
Tears of the sun har jag nog inte sett, kan kanske vara något.
Elisabeth
Nästan alltid är det män som inte har vett att flytta på sig, och så glor det märkligt på en då man plumsar i snödrivan.
Bloggblad
Tackar, ibland har jag tur med fotandet.
Vråla kolera eller börja tokhosta skulle kunna vara knep att ta till nästa gång jag möter folk som inte flyttar på sig.
Jag behlver verkligen nya ställen att gå på, börjar bli rätt less på stan även om jag går lite olika vägar.
Du borde ha fått en rejäl hostattack! Idioter.
Anni
Det lutar åt att jag bjuder på fejkhosta nästa gång jag möter idioter som inte flyttar på sig.
Skicka en kommentar