Dag trehundratjugotvå i isolering. Efter att ha promenerat i och runt stan ett antal gånger har jag blivit rätt less på att gå samma vägar hela tiden. Därför hörde jag av mig till vandringsmästaren Bloggblad för att få lite tips på lämpliga leder som inte är för kuperade som Suzan och jag skulle kunna gå. Vi fick flera intressanta förslag och bestämde oss för att åka till Söderköping för att gå runt Bolltorp. Bloggblad servade oss med en karta där hon ritat ut olika banor som vi kunde välja mellan beroende på dagsformen.
Idag var det så dags, prognosen visade strålande sol och några enstaka minusgrader så vid lunchtid gav vi oss av. Nu hör det till saken att Suzan och jag är experter på att åka och gå fel. Har vi åkt tunnelbana i Stockholm och det finns två uppgångar att välja mellan så väljer vi alltid fel. Samma sak när vi ska åka till något nytt ställe, även om det är i eller nära stan så kommer vi alltid på villovägar. Nu blir ingen av oss särskilt upprörda när det händer (vi är ju vana) utan vi har lärt oss att ta god tid på oss och att vi förr eller senare alltid kommer rätt.
Självklart körde vi lite fel innan vi kom till platsen där Bloggblad tipsat om att vi kunde parkera men klockan hann inte bli allt för mycket, 12:42 tog jag den första bilden. Tyvärr syns det inte hur solen strålar in mellan träden och glittrar fint mot all snö. Ni får tro mig på mitt ord helt enkelt.
Vi slängde allt som ofta en blick på kartan Bloggblad skickat för att se till att vi var på rätt väg, kikade av de namn som var utskrivna med vad som stod på brevlådor. Lite roliga skyltar stötte vi också på.
Här någonstans gick vi så klart fel. Vi tittade och tittade på kartan men lyckades ändå, talangfulla som vi är. Vi gick och gick och den plogade vägen blev en upptrampad stig med väldigt ojämnt underlag, men vi kämpade på. Det började också dyka upp orangea markeringar på träden och några orangea pilar i trä satt uppe lite här och var, dock utan någon text eller några siffror. Bilden ovan är tagen prick klockan 14.
Till slut kom vi tillbaka på en mer skottad väg men kände att den inte stämde mot kartan. Vi testade att kolla av på mobilerna men de var ingen hjälp.
De tittade på kartan och kliade sig i huvudet. Gata (där vi parkerat), var låg det? Det visade sig att vi hamnat utanför kartbilden (Du simmar ur bild Kaj), vi var en bra bit nedanför där den slutade!
Då kände jag att jag inte riktigt pallade så mycket mer. Vi hade redan varit ute två timmar och att behöva gå tillbaka, nej, det orkade jag bara inte. Så jag frågade helt fräckt om de bodde långt borta och om vi skulle kunna gå med dem samt om de kunde skjutsa oss tillbaka till bilen. Och vet ni, det gjorde de. Vilka hjältar!
Det blev minst sagt ett äventyr av vandringen. Jag är ganska slut och känner redan att kroppen kommer protestera en del imorgon. Men det här har ändå givit mig blodad tand. Jag hade trott att en timmes vandring skulle vara vad jag max skulle kunna klara. Idag har jag gått två och en halv timme utan att krevera. Även om vi inte tänker vara ute lika länge som idag kommer vi absolut ge oss iväg på fler vandringar i närområdet men vi ska nog se till att köpa egna kartor och om vi ska gå runt Bolltorp igen får vi nog stämma träff med Bloggblad så hon kan visa oss de rätta vägarna.
12 kommentarer:
Vilken underbar berättelse! Hoppas du funkar i morrn bara.
Konstaterar dock att äpplet inte faller långt från äppelträdet.
Tänker på när jag och min bäst kompis A skulle skjutsa minsta syster yster till hennes jobb i Sthlm. Vi, skulle åka hem tidigt en söndagsmorgon, och tur var väl det att vi var tidiga. Vi missade en avtagsväg, såg skylten Haparanda, men ingen avfart så vi hamnade väldigt centralt inne i själva centrum. Stannade och pratade med några taxichaffisar som väntade på uppdrag. De berättade hur vi skulle köra för att komma rätt. Det gjorde vi också, tack vara att klockan var före sju på morgonen och lite bilar ute. Drt blir roliga minnen efteråt.
Vi har lyckats köra bort oss på väg från Lycksele också, så vi hamnade i Lycksele igen. Men vi ska betänka att det var före GPS coch mobilernas tid.
/Din ömma moder. Faderskapet hälsar så gott han med.
Min ömma moder
Ha ha ha
Det var väl någon gång ni (något förfriskade) gick fel vid någon stuga också?
Jag har börjat kurera kroppen med en riktigt varm dusch och nu har jag värmedynan på vaderna. Den får ligga vid sängen så jag har den nära till hands om det blir allt för svårt att komma upp imorgon.
Hälsa tillbaka till Faderskapet.
Ursäkta att jag sitter här och gapskrattar 😂. Ni hade inte en tanke på att ni vid Hummeltorp borde ha haft solen i ryggen när svängde? Jag gick nog lite efter er, såg en röd bil vid ladan.
Ni kom helt enkelt ut på Östgötaleden. Tur att ni hittade vänliga människor.
Annars kunde du ha ringt. Per kom och hämtade mig vid Kulla vid 14-tiden.
Bloggblad
Det är verkligen ingen fara, vi har skrattat ganska gott under dagen :-)
Tyvärr tänkte ingen av oss på hur solen stod, jag är osäker på om jag hade kunnat tolka placeringen rätt, vi får läsa på till nästa gång.
Visst var det Suzans bil du såg, den stod så bra där så. Jag funderade på om jag skulle ringa innan karlarna dök upp men vi hade ingen aning om var vi var så hämtningen hade blivit svår.
Du har väl karta med gps? Jag har köpt appen Topo gos, utan den skulle vi gått fel många gånger. 40:- engångskostnad. Den har räddat oss när vägarna på kartan inte finns IRL och vice versa.
Det var kallare inne i skogen, jag gick hemifrån rakt mot solen i 5 km innan jag såg er bil. Flera graders skillnad inne i skogen. Tänkt’ente på dä ...
Bloggblad
Vi försökte med gps:en men det blev bara en massa prickar på vit bakgrund så den var inte till någon hjälp alls. Men jag tror jag har räknat ut var vi gick fel. Vi missade att svänga av och fortsätta följa den blå markeringen vid Hummeltorp (såg dock bara en väg framåt mellan husen och hagarna) och när vi gått den förta korta lila markeringen trodde vi att vi kommit till den blå trevägskorsningen nära Brink, där vi kommit tillbaka till Bolltorp om vi svångt höger.
Men som sagt, vi hade rätt roligt under dagen och allt gick bra men skulle kanske ta och spana in den där appen till nästa tur.
Ni tittade för mycket på korna! Precis direkt efter den gården ligger gamla järnvägsspåret där ni skulle vikt till höger i stället för vänster.
Där ni kom ut, vid Skåra (enligt din karta) började Per och jag vår första vandring i hans projekt att bli min PT nyårsaftonen -19, då jag fortfarande trodde att jag skulle åka till Spanien i maj. Vi tog bussen till Fröberga (vid E22) och gick hem efter Östgötaleden. Det blev 11 km. Svinkallt, men sol. Ingen snö.
Bloggblad
Det är lätt hänt när kossorna var så fina.
Det var en ordentlig början på vandringsträningen, även om du redan gjort din första pilgrimsvandring. Undrar hur långt vi gick i söndags egentligen.
Det är 2 km mellan p-platsen och Bolltorp, sen 2 till Hummeltorp och ytterligare ca 2 till Hälla, kanske 3. Så 6-7 km var det nog. Det känns alltid mycket längre på nya sträckor, har jag märkt. Jag går ju alltid med min SportsTracker på, skriver alltid upp plats och sträcka. Men jag tävlar bara lite med mig själv på sommaren när jag går samma sträcka hemmavid eller till badet från stugan. Fast jag vill ju hinna höra ett helt sommarprat, så jag tävlar inte alltför hårt.
Bloggblad
Det låter som en trolig sträcka. Ganska bra jobbat av oss ändå. Jag är inte så mycket för att ladda ner en massa appar, telefonen har nog med koll på vad jag gör ändå 😉 Självklart ska du bara tävla lagom hårt, du är ju svensk 😂
Skrattar gott åt era bravader, det låter som min mamma - totalt utan lokalsinne :-) Men bilderna blev fina och ni fick ett härligt minne förutom värken i kroppen!
Anni
Jag skrattar fortfarande när jag tänker på den här dagen. Och visst fick vi se vackra vyer, det fick vi.
Skicka en kommentar