Den fyrahundratrettiosjätte dagen: Kampen fortsätter, duvorna ska krossas

Välkommen till IsoleringsBloggen

Dag fyrahundratrettiosex i isolering. Någon gång mellan igår kväll och den här morgonen har något legat bland penséerna. Jag misstänker starkt att det är en duvj*vel. Har jag sagt att jag hatar duvor? Om inte säger jag det nu. Jag hatar duvor.

Alla blommor verkar ha klarat natten ute. Även plantorna som fick stå i mitt lilla plastväxthus. Det ska förresten bli väldigt skönt när jag kan bära bort växthuset igen, den bidrar starkt till känslan av stök och rat på den andra delen av balkongen, den del jag inte fotar. Ser ni att den lilla fontänen har kommit på plats? Nu på eftermiddagen ska jag torka av den och kontrollera att motorn fortfarande vill vara med och leka.

De få blommor jag har kvar i vardagsrumsfönstret verkar trivas än så länge. Solen har ju inte börjat gassa än. Alla tre lyckliga Lotta blommar för fullt. Ja, jag vet att de inte står i några ytterkrukor men jag har inte hittat några i rätt storlek här hemma.

Efter arbetsdagen hade vi fackligt möte och det avslutades med en liten tävling. Nu blir det spännande att se vad det är för fackligt reklammaterial jag kommer få hem. Jag skulle inte tacka nej till ett paraply, lite handsprit eller en tablettask.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i Riksdagen - Nej tack