Den hundrasjuttiofjärde dagen: Förbannad igen

Välkommen till IsoleringsBloggen.
Dag etthundrasjuttiofyra i isolering. Dagen började så bra med sovmorgon, Melodikrysset och läsning av lite kurslitteratur. Sedan gick jag in på Sveriges radios hemsida för att läsa lite nyheter.

Jag läser en kurs som heter Den romska minoritetens historia. En av alla jävliga saker som romerna utsatts för är att staten tvångsomhändertog deras barn. Bara för att de var romer och för att man tänkte sig att barnen genom att omhändertas och sättas på institution eller i fosterfamilj skulle omprogrammeras från sitt arv och bli goda, eller i alla fall godare, samhällsmedborgare. Man skulle lösa ”tattarfrågan”.

Det här är bara en av de saker som staten har fått be romerna om ursäkt för, även om det var en halvhjärtad ursäkt och de inte fått tillräcklig om ens någon kompensation.

Och nu. Nu tycker Moderaterna att polis och åklagare ska få befogenhet att omhänderta barn till medlemmar i kriminella gäng enligt LVU. Inte orosanmäla och utreda. Omhänderta. 

LVU är en skyddslagstiftning som handlar om att skydda barn, inte om att straffa föräldrar och absolut inte för att ”skicka en viktig signal”. 

Allt är bara signalpolitik nu för tiden och jag blir så jäkla trött på det. Budskapet ska låta bra för stunden, man ska visa sig stark och handlingskraftig, inte vara rädd för att ta i och säga det "obekväma".

Politiska förslag som är långsiktiga går inte hem. Herre min je, ska man behöva vänta några år på att se resultat, något måste ju hända nu! Det spelar ingen roll om det långsiktigt till och med kan bli negativa effekter för individer, grupper eller hela samhället. Det är NU man ska visa att man vill något. Då kan man absolut offra både barns mående och rättssäkerhet på de klickvänliga budskapens altare. 

Men vad vet jag? Jag är bara en alarmistisk godhetsknarkande vänsterextremistisk batikhäxa.

Modo vårt hjärtelag

Free Dawit

SD i riksdagen - Nej tack