Välkommen till IsoleringsBloggen
Dag tvåhundrasjuttio i isolering. Vad gör man när man bara går här hemma och inte får jobba så mycket som man vill? Jo man bakar fast man egentligen inte har plats för något mer. Idag blev det lite snickerskakor men jag skulle ha haft på lite mer mörk choklad. Ska komma ihåg det nästa gång (som kan bli rätt snart).
Och som genom en skickelse fick kakburken preciiis plats i kylskåpet.
Imorgon får jag roa mig med att promenera till vårdcentralen för att lämna blodprover på det första jag gör på morgonen men vad ska jag göra resten av dagen? Baka är inte längre ett alternativ för det ska ju rymmas både rödbetssallad och blana i kylskåpet om några dagar.
4 kommentarer:
Ser gottigt ut.
Jag har bara haft ett fåtal baklustar sedan pandemistarten. Mest i somras när vi plockade så enormt mycket blåbär och jag hittade ett smarrigt recept på blåbärsbullar. Underbara att ha med på vandringarna. Nu blir det för kallt att ha med fika, svetten kallnar fort. (Låter som namnet på ett rockband: Svetten kallnar... kanske startar jag en rockgrupp på Åldris en dag. Då är namnet klart.)
Tar du stadsvandringar? Har hört av min närstående norrköpingsbo att det är knökfullt på Kungsgatan när han numera (liksom tydligen många andra) fotvandrar till sitt jobb. Fast senaste veckan har han jobbat hemifrån.
Jag tänker på dig ibland när min pandemitristess slår till. Jag är uttråkad och lustlös väldigt ofta. Är impad av att du klarar att hålla dig isolerad och inte i panik rusar ut och kramar folk på måfå.
Asse
Tack.
Bloggblad
Nu är jag någe så oherrans less på att vara hemma, och på att inte få jobba heltid så jag i alla fall har några fler timmar om dagen som har något vettigt innehåll.
Det har blivit några kladdkakor och sockerkakor tidigare under hemmavistelsen, för att ha något att göra, men nästan varje gång har det slutat med att jag slängt det mesta för jag har inte varit så sugen på att fika och det känns ju minst sagt onödigt.
Jag brukar gå runt strömmen någon gång i veckan, om knän och fötter håller blir det fler gånger. Det brukar vara rätt trångt där med, speciellt om promenaden blir efter lunchtid och alla (nästan alltid män) håller inte avståndet när man möts eller går om.
Skönt att du kommer ut ändå! Runt Strömmen är det ju vackert!
Skicka en kommentar