Tack och lov var det ingen fraktur på den ömma modern utan en kraftig och djup blödning, istället för gips blev det att linda armen och äta alvedon. Och tur var det för idag har det varit fullt på schemat.
Som vanligt på lördagarna har det lösts Melodikrysset men tror ni inte på attan att strax innan krysset började, då kom en duva och satte sig på balkongen. Fyra gånger inom en kvart fick jag köra bort det.
Efter krysset skulle vi iväg på några ärenden. Innan vi åkte skulle jag ställa ut min tomma bokashi-hink och då j***ar, då låg det en duva i den ena väggampeln och en annan satt på vädringspinnen! Inte ens två veckor kunde jag alltså ha uppe väggamplarna innan duvj*vlarna försökte lägga beslag på dem. Så nu är de nedskruvade, begoniorna får jag plantera om på någe vi.
Nå ja, när amplarna var nere drog vi till returpunkten för att slänga lite rat och sedan var målet Norrköpings stadsmuseum och utställningen Medlöperi och motstånd.
Nu sitter vi hemma och jag ska försöka lura päronen att se Guardians of the Galaxy. Det kan gå lite hur som helst.
7 kommentarer:
Så skönt att det inte gick värre för din ömma moder, än att hon blev öm.
Asken var det länge sedan jag besökte! Äter så sällan ute och sparar därmed en massa kosing ... men längtar!
Ja, visst är det intressant att flyktingar även på 40-talet ansågs vara en belastning för samhället, och så mycket av den tidens retorik kan kännas igen i dagens debatt. Mina svenska som andraspråk-elever (vilka alltså enligt Kristersson är en belastning) fick analysera ett tal av Göran Rosenberg, där han bland annat pratade om när hans pappa kom till Sverige. Han sa bland annat:
"Om han hade kunnat språket, och det kunde han ännu inte, så hade han den 15 september 1945, exakt på dagen för 70 år sedan, i en tidning som hette Dagens Nyheter, på det som kallas ledarplats, kunnat läsa en varning för att låta de 'polsk-judiska flyktingarna', som det hette, stanna kvar.
'Vi är inte vana vid att handskas med människor så främmande för svensk åskådning och standard', varnade Dagens Nyheter."
(Källa: http://www.svenskatal.se/20150915-goran-rosenberg-tal-i-storkyrkan-vid-riksmotets-oppnande/)
Vad ska man säga? Inte jättemycket har hänt på nästan 80 år, även om det nu är andra kulturer som anses "farliga".
Bloggblad
Ni får ta igen alla missade restaurangbesök snart. Asken har väldigt bra mat till ett nästan ännu bättre pris :-)
Elisabeth
Tänk så många gånger man har hört Aldrig igen, och att man aaaldrig skulle gjort och tänkt som människorna i Europa gjorde före och under Andra världskriget och så är det precis samma som sker igen ändå. Men det får man så klart inte säga för då är man alarmist, godhetsknarkare och brunsmetare.
På rwitter och instagram är det oräkneliga människor med invandrarbakgrund som skrivit och berättat att de minsann inte är en belastning och som bevis räknar de upp sin utbildning, yrke och hur många år de betalat skatt. Är det verkligen där vi vill vara att människor måste bevisa sin rätt att finnas i landet utifrån om man har jobb, betalar skatt etc? Var ska det slut? När börjar man prata om kroniskt sjuka som en belastning för samhället? Psykiskt sjuka? Förståndshandikappade?
Så skönt att det inte var något brutet hos din ömma moder.
Instämmer i praktfullheten hos den där malwan, så vacker!
Versch
Vi är väldigt tacksamma.
50 år tillsammans, det är en hel del år, det!
Anni
Det är det sannerligen.
Skicka en kommentar