Dag fyrahundrasextiosju i isolering. Det här ljuset på kvällen alltså. Det är underbart men det lurar en lite också. Vi kom iväg till lotten på kvällskvisten och gick där och tittade till lådorna och växthuset och helt plötsligt var klockan nästan 22! Jag trodde att klockan kanske var runt åtta men se så fel jag hade.
Den mystiska matgästen lämnade några spår efter sig i jorden. Visst ser det ut att vara ett klövdjur. Jag har sett ett rådjur i skogsbrynet som ligger vid vår lott, vi får hoppas att den inte kommer tillbaka.
Då var det roligare att kika in i växthuset och se hur det sprutar frukter från gurkplantorna. De här får dock hänga kvar någon dag till innan vi plockar dem.
Suzans mamma och jag plockade lite röda vinbär, det syns knappt på busken att vi plockat något. De här får tillbringa natten i kylskåpet så blir det till att safta i morgon. Om jag bara kan hitta saftsilen. Hm, kan den vara i källarförrådet?
2 kommentarer:
Rådjur är ett otyg. Hoppas verkligen att ni klarar er undan fler besök!
Igår hittades och lagades två hål i staketet mot järnvägen så förhoppningsvis kan rådjuret inte komma in på området igen.
Skicka en kommentar